Aftonbladet – 9 december 1865, sida 3

tydligt framåt, och deri velat finna ett bevisl : den närvarande representationens förträfthet. Deruti torde dock ej ligga någon förtjenst hos läg inna representation, då vi rimligtvis ej kunnat lär ita stillastående, under det andra nationer gått on amåät. Förtjensten skulle således ligga i sättet huru förret ittringarne åstadkommits samt medlen härtill ni nskaflats. Hvad det förra, eller sättet, angår, kan jag ej föl mna något utomordentligt deri, och hvad beI va iffar det sednare, eller medlen? Huru hafva ve åstadkommits dertill? Jo! icke genom hushållning och sparsamhet, I na an genom skuldsättning, som — i förening med 1 felaktig tulloch ekonomisk lagstiftning samt lyr ipphörligen vid hvarje riksdag stigande anslag, vilka, jemte förut befintliga kontanta skatter .h natura-prestationer af mångfaldig art, och I eh m allt till stor del åtgått till onödig statslyx vi ;h andra improduktiva ändamål — snart nog, se .ktadt ett 50-årigt fredslugn, hotar att bringa he väl den enskilde som staten på ekonomiskt Pi bestånd. M Hvem har till större delen begått dessa felsteg? Im vem har beviljat dessa anslag? Jo! mnutic arande representation. 08 Det kan således vara på tiden antaga en nyjvö presentation, och billigt är att de, som betala ti satterna, också votera dem — och söka åstadomma såväl för den enskilde som för staten ett I 1y nansielt oberoende, utan hvilket icke något polla tiskt kan existera. 1 Ja, mina herrar! Vi måste börja hushålla, men oc ed närvarande representation går det icke. ra Divide et impera är ett gammilt ordspråk, som in ck med mycken lätthet kunnat tillämpas på vår i uvarande representation. Att det nya förslaget är godt och har träffat ) d: nedelpunkten, synes tydligen deraf, att det at si omliga blifvit ansedt alltför liberalt, demokraiskt, af andra återigen tvärtom. fö Mot demokratiens vådor har man i det nya lf örslaget skydd genom den census, som der blif-15 uppställd, och intet konservativare elementlaq var kunnat påhittas än detta, det konservativa, te bland alla. Långt mera konservativ än vår 4 wuvarande representation blir den föreslagna. k Man här sagt att dennas.census icke är hållIs var, att de nedanför det så kallade strecket ståL nde icke skola gifva sig ro innan census blitvit g änkt, ja helt och hållet borttagen. ; g d v s I 1 t f E 1 i s Jag tror att denna farhåga är ogrundad, ty sensus är icke högre satt än att hvar och en med örmåga och sparsamhet kan höja sig till den: samma, och hvilket således skulle utgöra en passande belöning för hans ansträngningar. Deri ;enom skall ock den nya representationen rekrytera sig sjelf och erbjuda en större motståndskraft än den nuvarande, som, hvad adeln beträffar, ännu kunnat länge ega bestånd, om de sednaste regenterna ej så sparsamt bland den upptagit de förmågor, som inom nationen fun-; nits. Adeln har, så att säga, afmattats och fått för liten bloduppfriskning. Adeln skulle ännu såsom politisk institution kunnat qvarstå i årtionden, måhända århundraden, om de sednaste I! regenterna så velat och handlat. 1 lan har sagt att bildningen och intelligensen få för litet att säga i den nya representationen. l, Förmögenhet och bildning stå i vexelverkan , till hvarandra, ty den som har förmögenhet, har : ock mera råd att egna sig sjelf åt intellektuella : sysselsättningar och gifva sina barn en bättre l; uppfostran. Näringsomsorgerna förhindra daga: . karlens intelligens, om än af naturen aldrig så . stor, att utveckla sig. Der återigen bildning förefinnes, kan den ock lätt förvärfva det nödiga qvantumet af för mögenhet. Ehuru innehafvandet af förmögenhet således i och för sjelf ej är någon förtjenst, vågar jag dock tro att den utan orättvisa är, i förening med en viss ålder, den enda praktiska måttstock för valrätt och valbarhet. Utan tvifvel förlorar adeln mycket i politisk vigt genom antagande af det nya förslaget, men adeln bör i första rummet se på det helas, star tens väl, och ej på sin egen fördel. Jag tror att situationen kräfver att genast antaga förslaget och derigenom undvika den split och oro, som eljest utan tvifvel blir en följd af förslagets förkastande. Detta är klokhet, ej fruktan. Största delen af de brister, förslagets motståndare tillvitat detsamma, äro inga brister, tvärtom förtjenster, utan hvilka förslaget ej varit antaget; . . . Aycket kunde vare att tillägga, men jag vill nu Ej längre taga tiden i anspråk, utan förklarar det jag, på anförda skäl och på grund af hvad åtskilliga talare för förslaget yttrat, ej vill åtaga mig ansvaret att förkasta, utan röstar ja för representationsförslaget. Justitiestatsministern frih. De Geer förklarade, att han ej ämnat vidare uppträda, men då man under gårdagens diskussion riktat anmärkningar mot tal. personligen ville han upptaga dem till bemötande. Man har sagt, att tal. i sitt yttrande till stadsrådsprotokollet gifvit konungen en oriktig uppgift rörande de årliga riksdagarne, hvilkas nöd vändighet tal. sagt ha vunnit representationens e kännande. alaren genomgick behandlingen af förslaget om rliga tiksdagarne inom konstitutionsutskottet och stånden och visade att förslagets nödvändighet verkligen vunnit erkännande inom representationen. Man har vidare yttrat den förmodan, att statiI stiska uppgifter lifvit lagda till grund för beräknandet af antalet valberättigade till andra kamImaren. Några sådana uppgifter hade ej ansetts behöfliga och svårt om ej omöjligt skulle det varit af få dem exakta, ty en hemmansegare kan besitta egendom på flera orter, vara husegare o. 8. v.. och att få reda på detta vore högst svårt; lde små jordbrukarne få dessutom full ersättning genom förslaget. Man hade uppgifvit att i Get feborgs län omkring 3000 små Jordegare blifvit J uteslutna, men detta vore oriktigt, ty 1000 vore det högsta antalet. I Svedala i Malmöhus län skulle en stor mängd bli uteslut en, men enligt lofficiel uppgift från kammarkollegium utgjorde I de blott 26, tillsammans egande s mantal om 114000 rdrs värde. På samma sätt förhåller det 1 sig med de s, k. gatuhusen, hvilka ej vore i t mantal satta. Att, såsom en tal. sagt, innehafvare af fideikommiss skulle enligt förslaget ej blifva valbara, vore heller icke sannt: de betrakltas såsom egare och hafva hvad inom juridiken t menas med dominium. Samma tal. hade ocks 2 I påstått att pensionstagare ej skulle bli valbara; . I detta är heller ej riktigt, ty de åtnjuta pension för t ett förrättadt arbete och så betraktas saken i nuvarande bevillningsförordning. Man hade sagt att antalet ledamöter af andra kammaren skulle komma att på ett betänkligt sätt ökas, elja, men inom första kommer antalet att ökas i ;, samma proportion. Detta berodde af folkmängåsr ) förhållanden, i alla fall kunde derom bli fråga först i början, sedermera icke ty en domsaga finge ej sända mer en två riksdagsmän hu a I stort än folkantalet vore. Flera talare hade utfarit mot talarens ord i stats. t I rådsprotokollet, om försent och förtidigt; mar 1hade deri velat spåra ett hot, men dessa ord in a nebure ej någon hotelse utan blott en varning — ,. icke till konungen utan till ständerna. Dettaut I tryck, som en talare betecknat såsom utgånge 1I från en rå ursinnig pöbelhop, har förekommi st förat och på flera blad i historien återfinner mar 1: I det. En aktad talare hade talat så poetiskt om de der huset. som vice värden skulle tändt på. Lik nelsen var tydlig nog, men den haltade; trefna den i det der huset var nemligen ej stor, två a te I hushållen ville nödvändigt flytta derifrån och ma ta I sökte få en väl inredd öfre våning. Värden fan n huset på god väg att ramla, men de två andr af hushållen ville ändå ej flytta. För öfrigt bord man komma ihåg att huset ännu ej brann. San JA ere furctå att talaren borde, i hä