Aftonbladet – 9 december 1865, sida 3

an vänta något sådant? Det under görningen rande eller redan färdiga förslaget vore dessom obekant, kändt af 200 personer möjligen. Hvad anginge den talare, som sagt, att talan yttrat sig oklokt och oförsigtigt, så ville han möta detta dermed, att i hans tanke vore ett. pet och ärligt utsägande af sin tanke den bär a politiken. Frih. C. A. Raab vände sig mot hr Treffen;rgs uttryck, att ståndsdelningen vore en evigt uplånlig institution. : Talaren ansåg det tjena Il intet att bibehålla denna institution, som ej an sägas föra svenska folkets talan. Den måe maka åt sig den liksom så mycket annat, den onarkiska och den hierarkiska principen måste Ila undan, löses ej frågan på denna väg då erstår blott revolutisnen. Talaren lemnade sitt åt förslaget. Hr Anckarsvärd yttrade sig obetingadt för. alaren ansåg att adeln borde ingä i de öfriga edborgarnes led och söka arbeta sig fram till ämsta ledet. Frih. F. Braunerhjelm förklarade, att han efr utkämpad seger öfver sig sjelf nu kunde lugnt igga sitt nej 1 urnan. Talaren hade en följd af r stått konungen nära och det kunde tyckas som m han derföre bort vara för konungens förslag, ven pligten såsom representant hade ålagt talaen att pröfva förslaget noga och han hade funit att det icke dugde. Efter att ha citerat etti alarens tanke märkligt yttrande af Carl Johan örklarade talaren, att det alldeles icke var bearandet af egna intressen utan den djupaste öfertygelse som dikterade hans afslag. Frih. F. Wrede anhöll få i protokollet anteck adt, att han efter omsorgsfull pröfning at förlaget ansåg det vara rätt att gifva detsamma sitt inderstöd. Hr Wolffelt hade också pröfvat förslaget och huru han ej hoppats finna det fullkomligt, så ille han dock, så tillgifven han än vore de konervativa åsigterna, gifva sin röst åt förslaget, ty an ansåg det komma att bereda Sverges lycka. På något uppskof vore nu ej värdt att vänta. Man hade klandrat det nya förslaget, men huru nånga fel hade icke vår nuvarande representaion. Men den har dock bidragit till att förkofra s, denna gamla mstitution, säger man; talaren gade dock tro att detta ej kommit af institunen, utan af denna nya friska anda som framidt, det är den som måste föra samhället till ycka liksom den sjelf är samhällets lycka. Taaren ansåg att frih. De Geer fullständigt vederJagt de anmärkningar som gjorts mot förslaget och var för sin del öfvertygad, ått valen till kamrarne skola utfalla lyckligt och att de yppersta, insigtsfullaste och redbaraste män skulle inträda I representationen. Folket älskar ej längre att se adeln såsom en sluten kammare, det vill att den skall gå ut i medborgerlighetens stora sessionssal. Hr Bennich. Folket vill ej längre stå under förmynderskap under några klasser, det anser sig fullmyndigt, och det vore aktningen för sig sjelf som gifvit denna folkets tanke uttryck. ill denna uttryckta tanke vore det skäl att lägga märke. Det är godt detta folk, det går gerna till mötes och det skall nog visa att det ej sviker denna erfarenhet. Man hade sagt att förslaget inrymde makten åt bourgeoisien?. Det beror dock hvad man menar dermed: den talare, som begagnat detta uttryck, menade sannolikt dermed Vestgötafabrikanterna, men med bourgeoisie hos oss måste menas alla embetsmän, domare, officerare o. s. v., dessa kunna sägas vara bourgeoisien hos oss. Samme talare har också talat om bonderegemente, och slutligen hade han talat om att man åt en klass vill inrymma hela makten — och ändock gör denna talare anspråk på att hans anmärkningar skola föranleda till förslagets förkastande! Talaren ansåg att detta förslag erbjuder det mest naturliga sätt för landets sanna representerande, det är också det rättvisaste, och talaren gaf gerna sin röst för detsamma. Frih. L. von Platen och hr Vult von Steyern tillkännagåfvo begge med några få ord sina sympatier för det k. förslaget. Frih. W. F. Tersmeden ville rösta för förslaget, emedan det var godt, rättvist och hvilande på den enda grund, som var möjlig för åstadkommandet af en verklig folkrepresentation. Demokratien hade eget nog fått en öm målsman, en grefve på första bänken, han talade om de uteslutne, men dessa voro blott backstugusittare och dylika, alla andra hade rösträtt. Man hade yrkat så mycket på garantier för konungamakten, är då adeln så konungsk? Man har vid åtskilliga tillfällen haft sina skäl att tvifla derpå. Första kammaren måste inom sig samla alla förmågor, och med landstingen till valmän hade man tått den bästa valkorporation. Man hade antydt att man har ett nytt förslag uppsatt, men beklagligen bade man haft det missödet att ej kunna få det tryckt! Enligt detta förslag skulle andra kammaren bli mera demokratisk och i den första skulle inrymmas en bråkdel af adeln. Talaren hemställde huruvida de, som stå på sin rätt såsom representanter, kunde vara belåtna med denna bråkdel; följden af detta särskiljande får blott till följd att adeln alldeles icke blir vald. Företrädesrättigheterna äro till skada för adeln och den bör afsäga sig dem. Grefve A. Posse ville ej inlåta sig på försla get med dess stora förtjenster och många fel. Talaren ansåg det för sin pligt att förklara, det han efter en mogen pröfning kommit till den åsigt, att det skulle lända fäderneslandet til olycka. Att allmänna val funnit rotfäste i de allmänna tänkesättet, det gladde talaren, men de Iborde ej vara uttryckta på det sätt. som skett Idet k. förslaget, hvilket blifvit, enligt talarens åsigt, uppsatt med för stor brådska. Blir för slaget antaget, må de, som röstat för det, bära Idet stora ansvaret; I och regeringen skola en Isamma taga det på eder, icke är det visom här Å jat fälten! : Hr af Forselles sade sig vara en varm reform vän; men den nya byggnaden ansåg talaren vare fotad på en grund af blotta förhoppningar. Ta laren hoppades att den populära regeringer skulle åter inlemna förslaget, men modifierad enligt de anmärkningar, som blifvit framställda För agitationer var talaren ej rädd, han känd till huru sådana sattes i gång. Han röstade så ledes mot förslaget. Frih. H. Raab ansåg att motståndspartie borde kunna erkänna att förslaget är bygdt pi de bästa grunder, som kunde finnas. alaren som fann förslaget godt, skulle gifva sin röst å detsamma. Talaren gendref derefter grefve Spar res yttrande, att reformfrågan legat nere unde tio års jernvägsstrider; just dessa tio år had bragt representationsförändringen till nödvändig het, och den nya kommunalförfattningen har för frågan oemotståndligt fram mot målet. Till Kung Carl. Den 8 December 1865. Haf tack, kung Carl, du folklige monark, Rär att dy länkte högt om Sverges söner. et FM ef IP FP PTA