Aftonbladet – 9 december 1865, sida 3

IR Slutligen har samme värde talare sagt, då jag frågade hvilka olyckor man befarade af den nya representationen — om det var egennytta, orättvisa, våld, eller vanvård af landets högre intressen och landets ära — att han verkligen befarade vanvård af landets högre intressen och landets ära. Mina herrar! detta är ett hårdt tal, då det gäller dem som skulle beklädas med ett fritt folks yppersia förtroende — förtroendet att vara dess ombud och föra dess talan — och detta tal får stå för talarens egen räkning. Men då han begär andra garantier än dygd, heder, rättskänsla och fosterlandskärlek, då vill jag blott erinra, att jag icke sagt, att man i samfundsfrågor bör ensamt bygga på dessa egenskaper, men att man ännu mindre får sluta dem ur räkningen. Och jag har äfven tillagt, att man icke får fordra sådana garantier, som skulle kunna utesluta hvarje möjlighet af brist eller missbruk, ty dylika kunna aldrig lemnas. Jag vet att jag här träffar hvarje hjerta, träffar hvarje öfvertygelse, då jag såsom det yppersta hos menniskan nämner redlighet, heder, god vilja. Dessa egenskaper saknas icke heller här på detta rom; tvärtom, de finnas i fullaste mått, men hvar äro garantierna att de skola finnas? Huru skola de nedläggas i edra egna förslag? Hvar är den census, som gar ranterar redlighet? Hvilket intyg kan för lsäkra om god vilja? Hvilka bestämmelser I skola betiygga att man handlar hederligt — Nej, mina herrar! dessa garantier stå .licke på papperet; de finnas blott i der