Aftonbladet – 8 december 1865, sida 3

dant yrkande framställes från den sida, som säger sig icke vilja göra något utan positiva garan:tier. Atskilligt kunde visserligen ännu vara att yttra i denna vigtiga fråga, men grannlagenheten fordrar att icke för länge upptaga ståndets tid. Jag ber derföre blott få tillägga, att om än laglig rättighet, hvilkens giltighet aldrig kan af mig förnekas, finnes för ridderskapet och adeln att afslå den nådiga propositionen, anser jag dock rättare att, så som säkerligen tillfälle ofta varit för ståndets ledamöter i det enskilda lifvet, äfven när man har lagen på sin sida låta hjertat och förståndet tala så, att man icke håller på en sådan rättighet, och att om man till stöd för afslag åberopar grundlag, får man ej glörema kor nungens grundlagsenliga rätt att nämna så många adelsmän, att sakens framgång derigenom försäkras och att således i verkligheten af alla riksstånd ridderskapet och adeln, anligt grundlagen, eger minsta förmågan till ett verksamt motstånd, och någon revolution skall således visserligen icke, såsom här blifvit antydt, erfordras för måJets vinnande. . Men jag älskar för högt mitt fosterland och jag har, såsom ledamot af detta stånd, för hög tanke både om vår pligtkänsla och vår förmåga att göra uppoffringar då landets väl kräfver det, att icke äfven anse mig hafva fullt skäl att hopas, att hvarken den ena eller den andra ytterligheten skall ifrågakomma. Jag slutar derför nu med att förklara, att då, enligt min öfvertygelse, det nuvarande representationssättet icke är för landets närvarande förhållanden gagneligt, det hvilande förslaget bättre uppfyller hvad som dermed afses och det vore oklokt förkasta detsamma för någonting obekant, möjligen lika omöjligt att vinna. Viss att min gamle vän på andra sidan, hvars ihärdighet, att, snart sagdt, ensam, öppet och utan omsvep på det sätt grundlagen medgifver och vid alla tillfällen, med en slags sonlig pie tet uppträda till försvar för det genom sin ålder aktningsvärda, jag icke kan annat än högakta, icke skall misskänna, om jag, med minnet fästadt vid de män, som utgjorde 1809 års konstitutionsutskott, och för att i min mån söka uppfylla de önskningar, som då af dem uttalades, men ej kunde bringas till verkställighet, röstar till bifall för det nu hvilande kongl. förslaget till ny riksdagsordning. Presidenten grefve Mörner började sitt emot det kongl. förslaget riktade anförande med ett utfall mot de offentliga meningsyttringarne och adresserna, af hvilka fan betecknade dem, som blifvit ställda till rikets ständer såsom grundlagsvidriga, och detta ehuru de fått plats i Sverges officiella tidning?. Efter beskyllningarne mot förslagets anhängare, att hafva tillställt adelsassociationens aerkulär och proklamationen till presteståndet, om hvilka beskyllningar vi förut talat, öfvergick grefven till en kritik af förslaget; dervid han upprepade de ofta hörda skälen om landstingets förmåga att tillsätta en första kammare, som lemnade konservativa garantier; om konungamaktens försvagande, som vore vådligt för en nation, omgifven af mäktiga granmar 0; sv. — Att något motförslag ej: ännu blifvit framlagdt utgjorde ej bevis, att nägot sådant ej funnes. Ett sådant funnes verkligen, men det kunde anföras såsom bevis på den frihet och sjelfständighet, som för närvarande vore rådande här i hufvudstaden, att en boktryckare, som mottagit det af motståndarne uppgjorda förslaget vill tryckning och redan börjat sättningen, sedermera återskickat manuskriptet med förklaring, att han icke vågade trycka det. Att detnu hvilande förslaget skulle oförändradt återkomma från regeringen vågade tal. betvifla, då något beslut derom ej kunde vara fattadt. Man hade vid antydningarne härom mera trotsat på folkopinionen än man frågat efter den konstitutionelle konungens åsigt. Tal. tänkte högre om de nuvarande rådgifvarne än att de skulle tillåta sig ett sådant steg. Tal. fritog sig från ansvaret för förslagets antagande. Det komme att hvila på dem som i trotsigt öfvermod ej velat begagna tillfället till en handling, och han trodde att den odödlighet de derpå komme att vinna blefve föga afundsvärd. Om motståndarne öfvermannas, skulle de ej handla lika ofördragsamt, utan söka förekomma de motsedda vådorna. Om de häri misslyckades, vore de lugna i medvetandet att ha gjort sin pligt. De skulle, slöt tal., under det gråten såsom vanligt till hälften qväfde hans röst, med afseende å det dyra fosterlandet alltid tänka såsom Axel Oxenstjerna sade om Christina: Hon är ändå den store Gustaf Adolfs dotter.? Hr Steckenström hade i början ej kunnat gina förslaget, men efter moget begrundande af etsamma och af tidsförhållandena kommit till det resultat, att klokheten och fosterlandskänslan manade att deråt obetingadt gifva sin röst. — Trodde ej på de förespeglade vådorna och ansåg omöjligt att numera mot konungens, två stånds och hela folkets åsigt genomdrifva något annat förslag. Bemötte slutligen några af detalj-anmärkningarne mot förslaget och uttalade sin öfvertygelse, att adeln äfven under de nya förhålandena skulle göra sig gällande. Frih. Paykull talade mot förslaget, framförallt med anledning af den röda tråd, som genomgick detsamma, de republikanska tendenser som framskymtade öfverallt i detsamma. frodde för öfrigt Icke på att förslaget skulle ånyo framkomma. Frih. Mannerheim upptog till besvarande de anmärkningar, som riktats mot adresserna och deputationerna. Han hade för sin del ej deltagit i några agitationer för deras åstadkommande, men han hade blifvit utsedd till en af de förtroendemän, som fått i uppdrag att till förslagets författare frambära folkets tacksamhet. Läncere hade deputationerna ej gått och han trodde att hvad de gjort var deras lagliga rätt. Varmt förerdande förslaget, tillkännagaf tal. att han ej förr begagnat sin sjelfskrifvenhet, men fjorde det nu för att åt folket återgifva dess rätt. an var icke någon så framstående person, att han gjorde anspråk på att hans votum skulle gå till efterverlden, men han hade en samtid, och för den ville han gifva tillkänna sin åsigt, ehuru visserligen ej för att fria till någons gunst. Grefve Wrangel motsatte sig förslaget, hvars anhängare blott sträfvade att blifva af med de konservativa elementerna. Han kunde e) gifva sin röst åt ett förslag, som ej innehölle skrifna garantier. Hr Rentersvärd hade med liflighet och värma omfattat förslaget och röstade för bifall. (Forts.) ne Till redaktionen af Aftonbladet. Till svar på hr Hiertas klagomål öfver att ett par punkter i hans anförandevti borgareståndet, med anledning af den kongl. jernvägspropositionen blifvit felaktigt uppfatta e. får jag upplysa att referentens plats på en mörk läktare invid talot cgamt hakam rvggen Hå talarna aAmKiliggKrt