Aftonbladet – 8 december 1865, sida 3

blick som hon betraktade sitt blifvande hem. Hon önskade att Babet måtte göra all såsom hon sjelf ansåg lämpligt, men dertill nekade Babet bestämdt. Hon ville icke göra något utan fruns befallning, och med en suck af trötthet följde henne frun uppför trapporna, undergifven sitt öde. et ligger emellertid ett visst behag, ett slags feberaktig retelse uti hnshållsbestyr. hvilket få qvinnor kunna motstå. Trotsall sin slöhet kände Beatrice snart detta inflytande. Skulle de hvita gardinerna sättas upp i det gröna rummet eller icke? Denna vigtiga fråga ledde till andra af lika stort intresse. Babet4, sade Beatrice med plötsligt lit och intresse, låt oss gå öfver hela huset. Jag har tänkt på några små förändringar.4 Förändringarne voro visserligen förträffliga, men ganska ansträngande. Beatrice ville ha några af möblerna flyttade, och Babet, som var stark, ehuru kort och tjock, var genast beredd att flytta dem, för att göra den stackars bleka, unga frun till nöjes. Det skulle roa henne och göra henne godt, och hvad skada kunde det väl göra Babet? Det blef derför ett väldigt flyttande och stökande; ett stort skåp sköts från den ena vrån till den andra, ett bord bars ur det ena rummet i det andra, och dammet stod i högan sky. Då Babet med tillhjelp af sopqvasten och en skopa vatten hade fjort hvad som kunde göras, tog Beatrice ort det lakan hon under Ayltningsstöket hade kastat öfser en hylla full med äpplen, steg 8 upp på en stol och började inspektera det lilla äppelförrådet, som skulle komma att göra nytta vid mången desert. Nu går jag ner och ser om omeletten, frun?, sade Babet. ?Ja, gör det?, svarade hennes fru. Babet klampade nu ned för trapporna med sina träskor, och Beatrice stannade qvar för att räkna äpplena och utvälja de mognaste. Gilbert blef mycket öfverraskad, då han kom hem och fick af Babet veta att hans