Aftonbladet – 7 december 1865, sida 3

het, afråder jag vördsamt, men uppriktigt och bestämdt, ridderskapet och adeln från antagande af detta förslag. Det bildar ett alltför tvärt afbrott i vårt sam-? hällsskick; sådana pläga ej vara helsobringande i nationernas lif, lika litet som i den enskildes. Det åstadkommer, på sätt dess författare i den framlagda motiveringen erkänt, att majoriteten !! bland de politiskt berättigade finge i sin makt, att tillsätta båda kamrarne, hvilket, efter min tanke, ej allenast lätteligen vållade, men snart sagdt oundvikligen framkallade en i högsta grad vådlig ensidighet. De karaktersskilnader förslaet sökt åvägabringa mellan första och andra ammaren, synas mig dels svaga, dels illusoriska, dels ovaraktiga.. Åldern betyder föga, vi se de mest ungdomligt sangviniska förhoppningar framställas af veteraner; betänksamheten är v icke längre den mognare ålderns arfvedel; — vår b tid har medfört dessa omskiften. ri I Om det tillåtes illustrera denna sats med nåla got exempel, hvilket mera märkligt sådant eri bjuder sig för vär åtanka, än medelst hänvisande st I till det förträffliga, innehållsrika, med rätta befi undrade tal, hvarmed hr frih. Hugo Hamilton, I): då i mannaålderns fulla blomma, varnande, och lo segerrikt varnande; afstyrkte ridderskapet och k adeln den 28 Augusti 1844 från att antaga ettb idå hvilande representationsförslag, som. med falä ror synteg hota den sanna folkfriheten och konunrlfc gamaktens styrka, hvilka äro grundvilkor törd Iför Sverges bestånd och välfärd. Tjuguett ärlu hafva sedan dess förflutit, och nu, — ridderskapet och adeln får snart erfara det, ty frih. Hamilton har ordet, om jag ej bedrager mig, ni 8 efter mig; — nu står vältalaren qvar, hans or n riska talent är, såsom vi dessa dagar erfarit, sä1 kerligen lika beundransvärd; — men åsigterna, s n F betänkligheterna, de hafva bortblåst — alla motvigtet anses numera öfverfiödiga; — och sjelfva riktningen — qvänturn distat ab illo! Jag återgår till min granskning af det hvilande a förslaget. Den deri uppgifna qvalifikationen af ö förmögenhet eller inkomster blefve stundom föga r öfverensstämmiande med verkliga tillståndet, då intecknad eller annan gäld afräknas, — och arf: 1 vodeslösheten blefve snart ersatt, utan rimgaste l1 ändring i nya grundlagen, blott genom ett be-ll slut af landsting och stadsfullmäktige, som ju lr inom sina respektive områden ega beskattmings(4 rätt; de skulle honorera första kammarens; leda-ö möter för mödor och arbete; ingenting kian sy-lt nas billigare, så lätt förfaller -denna före:skrift, )1 på hvars iakttagande dock så mycken vigt är i lagd: Första kammaren kräfver, enligt min åsigt, en 1 närmare anslutning till riksståndens id, låt vara, 5s modifierad i nyare tiders anda; der kräfvas be-v ståndsdelar, som verkligen betrygga det bestå-a endes rätt; en fordran, som de: hvilande försla-s get äfven-åsyftat, men, på sätt flera talare åda-n galagt, det icke haf lyckats motsvara. e Mot andra kammaren hår, med någon modi-S fikation, jag mindre att anföra. Det fjerde stån-f dets under sednare åren vunna tillväxt i insig-d ter, sans och andra politiskt värdeegånde egenrg skapet, dem;jag med hugnad erkänner, bibringa n mig den tanke, att den betydande makt, som ijh dess händer lägges genom tillsättning af andra d kammaren skulle 2 öm åt första kammaren gif: k ves en nödig styrka, — värdigt begagn.s. Men antalet ledamöter borde ej Våra öfverlägset förs sta kammarens, då de skola vara jemnlikar ir makt och befogenhet: dl Beklaga måste jag, att, genom det ominösa jn strecket af 800 rdr:s inkomst o. s. v., valrätt blifjn vit förnekad ett betydligt antal väljande, som l nu i fjerde ståndet ega välja. 3 Vid arbetsordningen har jag trenne hufvudsaks liga anmärkningar, att göra, hvilka hittills blif-. vit mindre uppmärksammade. -Långtifrån att js mån begagnat detta tillfälle till ett merd full S ständigt afhjelpanide af hvad härutinnan kunnat P med fog öfverklagas vid våra nuvarande arbetsjn former, har det hvilande förslaget stundom bi-n behållit, någongång försämrat ett och annat såt dant, nu gällande. Så finna vi uti 37:S alterfu nativt åt kamiarne öfverlemnas, att tillikonstitujo tions-, statsm. fl: ständiga utskott välja antinn gen omedelbart eller genom elektorer, en valfrije e 1 het, som hittills i 28 riksdagsordningen endast varit bondeståndet lemnad, men af näninda stånd icke begagnad — (jag tviflar, att det någonsin V plägat ske) — och hvarföre sker så icke? För-. modligen af den goda grund, att ett sådant omes; delbart valsätt måste vara ganska otjenligt i en it! talrikare församling, och ledande antingen tilljn en beklaglig villervalla, eller ock till hemliga sammansättningar, i saknad af öppet utvalda och a och med församlingens förtroende hedrade eleki! torer. dej h Det i samma saknade ekonomiutskottet skulle si framkalla en kännbar afsaknad, i anseende till myckenheten af dit eljest hänförliga motioner. t en under hela riksmötet gällande motions-n rätt, som i 55 är utståkad för ämnen, ej till. si höriga ständigt utskotts behandling, synes leda js till betydlig tidsutdrägt, vid frågorna om utskotts 1? tillsättning eller icke, med flera olägenheter, dem . vår nu gäslande riksda sordning icke vidkännes. 9o Vådan af årliga riksdagar anser jag så uppenf Jbar, att jag dervid icke lärer behöfva mer än n hänvisa till hvad derom är inom riksståndet ytt-n adt, vid förkastandet af ett derom tillföreneh äckt förslag. k Man lofvar oss, att medelst det hvilande repreentationsförslagets antagande vinna lugn och f belåtenhet; endrägt och frid. Hvem skulle icke k intagas af en så leende tafla? Men så länge skilj: . aktiga åsigter, stridiga intressen och lidelser skola ti finnas bland menniskor, måste de äfven på det lli tarlamentariska fältet finna spelrum, ja, erfa-V reniheten visar, att de, just der det parlamenta-k riska styrelsesättet är infördt, blifva mestju stormande och bittra, ty stridens mål och seger. i byten äro der så mycket vigtigare att ermå. 5 Den svåraste striden blefve dock, för dåenly nya representationen, den, som den finge att bestå mot deras anspråk, dessa talrika medborgas! res, nationens flertal, som ställts nedanom strecPp ket. Man har talat om menniskovärdet, om mennirIi skans i historien sent vaknande begrepp, mennig skans rätt! Och likväl skall flertalet se sig utesl slutet från all rösträtt. Förslagets författare har gifvit den nya representationen den sorgliga ut1 sigten, det svårföljda råd, att tum för tum beI kämpa dessa anspråk, dem man dock har väckt, och som mäste synas billiga så snart man med förbiseende af häfdvunna statsinstitutioners historiska betydelse, politiska vigt och moraliska helgd, likt en Jean Juaques Rousseau, ädel, snuillrik, men olycklig i åminnelse, vill konstruera samhället ur en idealisk synpunkt, å priori. Jag respekterarar hvarje ädelt uppsåt. Jag anklagar ingen åsigt, grundad på olika uppfattning med min. Mina läppar skola icke utsäga någon förebråelse, äfven om mitt hjerta wille at mana mig att höja en ransakande återblick på de förtjenster rikets ständer och särskildt ridderli; skapet och adeln inlagt om fäderneslandet, — flu och sedan sänka den till det slags erkännande, sk som deråt nu tilldelas. de Men då jag, inför rikets vördade ridderskap se och adel, uppmanar detta konung tillgifna, fosterC landsälskande riksstånd, till kraftigt och fortsatt ve motstånd mot det af regeringen framlagda fördz slag till. representationens omdaning, sker det sa under liflig förhoppning, att arbetet på en ändaji målsenlig förenkling och förbättring af våra forra mer icke må hvila! Och jag ville tilll konung uj och folk vid detta allvarliga tillfälle stäilla samma ej förklaring, som af den trofaste Arnawlt — densi samme som sedermera under Ludvig XVIII:s reering sändes i landsflykt för sin tillgiffvenhet för fö apoleons sak — yttrades till den kejserlige herrir skaren, som, på höjden af sin makt, fann den sl lärde forskarens själ otillgänglig för eftergifvenvi hetens fordran; då monarken erinrade om attijlm horom ofta hafva funnit ett stöd och städse egt en vän, men dock nu hos honom funne ett oförli; väntadt .motstånd: Sire, sade med en vördnadsfull fasthet Arnault. on ne 8appuie que sur ce qui I m