Aftonbladet – 6 december 1865, sida 2

Jag säger inte det; men det finnes bindande liknelser i afseende på deu andra punkten, och jag är ledsen att nödgas tilllägga, att vid den tredje finnas icke blott liknelser, utsn visshet. Det gör mig ondt alt säga, att, när han gjorde sitt testamente, herren till Carnoosie aldrig tänkte på att öfverlåta egendomen på er. Beatrice gof mr Brown en förvånad blick, men sade blott: Var god och fortsätt, mr Brown4, och sjönk tillbaka i sin stol med trött utseende. ?Mr OCarnoosi2s testamente upprättades i detta hus, och antagligen i detia rum?, återtog mr Brown, blickande omkring sig. Och jag kan berätta er historien om detia testamente, som om jag sjelf hade varit närvarande, miss Gordon. Mr Carnoosie hude åtskilliga starka känslor och fördomar. Han afskydde er far, han hatade ka toliker, och hen plägade alltid säga, attingen qvinna skulle komma åt Carnovosie, så vidt på honom berodde, Men nu står hans testamente i uppenbar strid med allt detta, Kå han utnämnde till sin arfvinge mr Gor on, som han afskydde, som var katolik, och hvilkens enda barn varen flicka. Ännu mera: testamentets ordalydelse tyckes utvisa, att mr Carnoosie trodde mr Gordon vara far till flera gossar, och endast gossar, ty han telar om ?barnen? och gör in: tet undantag för flicka eller flickor. Jag upprepar, allt detta förekommer i testamentet, och det är med ledsnad jag säger, att alltsaramans är bevisadt ha verkligen så förhållit sig.? På hvad sätt?? frågade Beatrice med skärpa. Helt enkelt sålunda. För att bevisa att testamentet var i behörig ordning upprättadt och verkstäldt, förhördes två vittnen,