Aftonbladet – 5 december 1865, sida 5

qvällens mörker kom han in i huset och smög osedd uppför trappan. Han öppnade häftigt dörren till sin hustrus rum. En lampa brann på bordet, och Beatrice satt ensam vid sin moders bädd. Hon såg upp då hon hörde honom inträda, men hon hvarken talade eller rörde sig. Mr Gervoise närmade sig henne. Min nådiga, sade han, ni her förbjudit mig detta hus, — ni har fräckt trotsat mig, och emedan det är edert, skall jag ej vidare inträda här. Men er mor är min hustru — kom ihåg det. När jag gär härifrån, och jag tänker gå, följer hon med: och tillåt mig försäkra er, att när jag nu i qväll för bort henne härifrån, så har ni set henne för sista gången. Beatrice såg alltjemt på honom utan at svara. Hör ni inte?4 frågade han. Och ser ni inte? svarade hon. Hon steg upp. Hon drog undan det tunga förhänget från sängen och visade honom slumrande på sin kudde — 0, huru djur och lugn var icke denna sömn! — mrs Ger. voise:s marmorhvita ansigte. Storskrytare, hvar är din hämd? Tyrann hvar är din makt? Skall denna kalla bilc följa dig, eller skall du, hennes herre nedstiga med henne i Carnoosies mörka fuktiga hvalf? Tala! — svarå! Hvad! icke ett ord? Så gå då hädan, kufvad för er enda gång, och erkärn dig, genom sjellv: din tystnad, för besegrad! NittonpDE KAPITLET. Hvilka förändringar tiden må ha åstad kommit sedan denna berättelse börjades, in gen syntes åtminstone på det gamla huse vid Great Ormond Street. Det är nu son förr en bristfällig stenbyggnad utvändigt med fullt upp af murket irävirke invändigt Det finns en vind öfverst i huset, som ä en plåga för hela grannskapet. Hvarje gån; Novembernattens blåst tränger in genom å söndriga och dammiga fönsterrutorna me;