dast jemföras med det cyniska uti cirkulärets innehåll. Det synes oss som skulle rättskaffens prester nödgas rodna vid tanken på att det stånd de tillhöra, kan he ställt sig så, att det kan blifva föremål för en slik behandling från en riddarhusfraktions sida. Det är oss emellertid obekant, hvad slags effekt detta papper åstadkommit inom det högvördiga ståndet. Det vissa är, att ledarneå den reformfiendtliga sidan inom ståndet icke vågat låta det komma till ett afgörande nu, af fruktan att utgången skulle blifva ett bifall till förslaget och att detta skulle stärka den reformvänliga sidan på riddarhuset. Man hittade derföre på den hittills ohörda utvägen att föreslå, det ståndet skulle uppskjuta att fatta något beslut förr än adeln afgjort saken. För detta förslag lyckades man vinna alla de mer eller mindre odeciderade och tveksamme samt äfven åtskilliga af reformvännerna inom ståndet, hvilka då de hoppades på lycklig utgång å riddarhuset af ett sådant uppskof väntade, att majoriteten inom presteståndet för förslaget skulle bli ansenligare, och det blef sålunda antaget. Detta beslut synes emellertid stå i icke så liten strid med riksdagsordningens 49 2 mom. som stadgar, att då en fråga varit bordlagd två gånger och tredje gånger förekommer, skall den till afgörande företagas, utan att något slags ytterligare uppskof eller afvaktan af andra stånds beslut finnes medgifvet. Genom ett dylikt beslut har presteståndet ock i sjelfva verket uttalat den domen öfver sig, att dei icke är nog sjelfständigt att på egen hand kunna uttala en mening i landets vigtiga. ste fråga, utan måste segla i riddarhusets kölvatten. Såsom vi redan ofvanföre anty t bör det dock icke kunna finnas något tvifvel om utgången såväl hos ridderskapet och adeln som inom presteståndet. Det är mer än sannolikt, att debatten på riddarhuset icke kan komma till slut i dag: först i morgon, onsdag, torde man komma till afgörandet.