Aftonbladet – 5 december 1865, sida 5

den vill genomårifva, just icke har att påräkna något särdeles pålitligt stöd i de nuvarande riksstånden. Friherre Bildts, professor Cederschiölds, hrr Löwenborgs, Weidenbjelms och Troils, grefve de la Gardies m. fl. anföranden voro egnade att väcka eftertanke hos dem, som endast för att vinna ett kort uppskof med en oundgänglig reform icke tveka att träda i harnesk motregering och folk. Inom presteståndet hade under det sista dygnet bearbetningen från de adliga reformfiendernas sida varit mycket starka och grefve Erik Sporre lärer ha ansträngt sig af alla krafter, för att kunna uppmuntra prelaterna att söka bringa det derhän att presteståndet skulle, utan att afvakta utgången på riddarhuset, uppträda fiendtligt mot den regering, hvilkens förtroendeembetsman och befallningshafvande bemälde grefve är. För samma ändamål utdelades i går under pågående plenum till presteståndets ledamöter följande tryckta cirkulär: Högvördige Herrar! Sverges adel och dess presterskap hafva ständigt åtföljts hand i hand på ärans stråt, då det gällt någon för fosterlandet stor och vigtig fråga. Vi hysa derför den varmaste och innerligaste tillförsigt att denna enighet och sammanhållning icke heller i dag skall komma på skam, i dag, då en för hela statsskicket och särdeles för de två rivilegierade stånden så väsentlig lifsfråga ommer att till öfverläggning upptagas. Utgången af denna diskussion på riddarhuset är, vi känna oss lyckliga att kunna säga det, af ingalunda tvifvelaktig beskaffenhet. Den afgjorda stämning som, redan på förhand, synes hos ridderskapet och adeln göra sig gällande för förslagets förkastande tyckes tillräckligt vittna om ett önskvärdt resultat af voteringen. Måtte denna visshet, som är oss en försäkran om afvärjandet af en för monarkiens och fäderneslandets lugn vådlig reform, lyckas att i förening med den faderliga nitälskan för landets och dess barns frid och förkofran, som alltid hos högvördige presterskapet varit herrskande, förmå eder, högvördige herrar, att räcka oss en kraftig, hjelpsam hand för att med denna dubbla länk söka, åtminstone till en del, motstå dem alltomstörtande ström, för hvilken en i vårt älskade fosterland herrskande brådmogen och otyglad tidsanda öppnat sina slussar. Ledes detta flöde skickligt genom måttliga, klokt utstakade, rännilar på statsförfattningens område, så kunna derigenom herrliga, välsignelserika skördar uppblomstra, men en plötslig våldsam öfversvämning måste under sina ohejdade massor spoliera det skönsta utsäde samt uti sitt svall fördränka land och folk. ?Det nya, af den konservativa delen af ridderskapet och adeln utarbetade representationsförslaget är ett sådant helsosamt och konserverande, fastän ändå tidsenligt vattningssystem, der folkfriheten, stödd på rättvisa och ett klokt återhållande af all öfverdrifven tendens, är omhuldad med all den förutseende omsorg, som ett ädelt men uppbrusande och obetänksamt barn det forrar. Vi våga således boppas att högvördiga presterskapet skall, med hela det fulla förtroende, som de begge första stånden städse oförminskadt egnat hvarandra i ömsesidigt utbyte, enhälligt förena sig med ridderskapet och adeln och i likhet med denna, nu såsom alltid, då det gäller tronens och fäderneslandets betryggande, förblifva orubbligt i sin föresats att blott befrämja statsåtgärder, hvilka kunna vara i öfverensstämmelse med de begge ståndens principer om rättvisa och klokhet. ?Enighet ger styrka. Låtom oss, högvördige herrar, efter häfdvunnen sed räcka hvarandra handen och gemensamt söka försvara fäderneslandet för det slag, som det sjelf i feberyra söker tilldela sig. Vårt eget tillfredsställda samvete skall, vi veta det, blifva vår enda tack; men då i en framtid kommande slägten skola läsa de ännu oskrifna bladen i Sverges historia, skola de fälla vår dom och säga, att då Svea år 1865 stod med ena foten öfver det gapande bråddjupet, var det presterskapet och adeln, hvilka ensamma med fast och omutlig hand fattade hense uti purpurmanteln och ryckte henne frän branten af sin undergång!? Alla reflexioner öfver detta makalösa dokument torde vara öfverflödiga. Det oförskämda i detta sätt att skicka en sådan dagorder till ett riksstånd, då det efter samvete och öfvertygelse om landets välförstådda intresse bör behandla en fråga, kan enen ease