Aftonbladet – 5 december 1865, sida 5

John bad henne vara lugn, och förlitan-. de sig på hans löfte återvände hon till sin: moder. Är John utanför?t frågade mrs Gervoise. Ja, min älskling, och han skall inte låta någon slippa in. tDet var bra. Beatrice, det är inte derföre att jag ej kan förlåta bonom, men om han kom in, och kom för att föra bort mig härifrån, så skulle han döda mig.4 Beatrice våndades; ty, o ve! han skulle nog komma, och han skulle föra hort henne, och motstånd skulle vara fruktlöst, och hennes samvete talade nu till henne: Du borde ha föredragit allt, hellre än att drifva sakerna till denna ytterlighet.4 Beatrice, sade modren hv skande, ty hon ville ej att John skulle höra henne, du måste gifta dig. Beatrice skakade på hufvudet. Du måste, och det med Gilbert.4 Min älskling, allt det der är förbi — ty såvidt jag vet är Gilbert redan gilt; dessutom befann jag mig i oro och bekymmer och han kom inte till mig. Han visste det inte, barn.5 Han försökte ej alt få veta det. För öfrigt är denna känsla förbi. Jag tror att en qvinnas kärlek inte kan öfverlefva vissa saker. Gilbert afstod ifrån mig allt för lätt. Jag kände det och förtröt det, veh kanske älskade jag sjelf bonom inte så högt. Min älskling, du har varit mitt lifs stora passion4, tillade hon, läggande sitt hufvud sakta och ömt på sin moders hufvudgärd. Minns du ej huru, när jag var ett litet barn, jag var din lilla kammarjungfru och piga? Min älskling, om vi voro fattiga, skulle jag bli det om igen. Jag har älskat Gilbert högt, men aldrig, min älskling, så som jag älskade dig — ty jag afstod honom för din skull — och jag skulle aldrig ha afetått dig för hans skull — aldrig! aldrig !4 Mrs Gervoise log svagt, och hennes tunna, hvita band smekte dottrens rika lockar och