Aftonbladet – 5 december 1865, sida 5

3 ugm tillsvidare, glöm icke det?, och dermed! lemnade äfven han dem. Occh nu: voro de ensamma i detta stora hus,, ensamma med tjenare, hvilka när som helsit voro färdiga att öfvergifva eller förråda dem. Så tänkte Beatrice der hon satt vid sin moders säng, betraktande henne med ömt medlidande. Kära barn, hvar har du varit hela denna långa tid?? kinkade mrs Gervoise. CJag har talat med mr Brown, notarien. Han säger att jag ej behöfver frukta, att ivgen fara är för handen. Han har rest igen.? Beatrice talade mekaniskt. Hennes moder fattade hennes hand och betraktade henne. ?Beatrice, var inte orolig?, sade hon; om mr Brown säger att det ej är någon fara, så tär det heller inger; och var inte orolig för mig, jag skall snart vara der, hvarest mr : Gervoises hand icke når mig — men en sak,:, Beatrice, låt honom ej komma in i dettita rum — det skulle döda mig genast. Sägg till åt Jehn — du kan lita på honom — tatt vakta dörren. Låt honom inte komma i in hit? PDet skall han ej få göra.? Ja, men gå och säg till åt John, Beatriece — gå och säg till åt honom.? Hon såg så häftig och oredig ut, att Beatrice genast lydde. Hon gick sjelf för att söka upp John och fann honom i köket. Hon bad honom följa med upp, och när de hade uppnått dörren till hennes moders rum, sade hon: tJohn, jag hoppas att jag kan lita på er. John nickade. it ner här och sianna qvar. Om ni kämner er trött att vaka, så knacka på dörrem och säg till ät mig. så skall jag låta er gå,, men rör er ej ur fläcken utan alt först uncderrätta mig. Min aisigt med att anförtro, er denna post är att ni ej skall låta nå gorn menniska — ingen enda, kom ihåg dett John — komma in i rummet.