Aftonbladet – 4 december 1865, sida 2

I en längre artikel om Representationsreformen i Sverge? yttrar det norska Aftenbladet: Det återstår nu endast få dagar innan det stora slag skall stå på den svenska riksdagen, af hvars utgång det kommer att bero om Sverge ännu i obestämd tid skall fortfara att draga på det tunga och mot folkets anspråk så föga svarande konstitutonella maskineri, hvilket längesedan förmultnade generationer lemnat det i arf, eller om det omsider skall komma i besittning af en folkrepresentation, som förtjenar namn af ett sannt och uttömmande uttryck för nationens tänkesätt och vilja. Ju närmare tiden för afgörandet har ryckt fram, desto större omfång har naturligtvis diskussionen om frågan erhållit; antalet af tidningsuppsatser och broschyrer ha mångdubblats, ja, en hel liten litteratur har växt upp; det ena lifliga mötet har följt på det andra, och det har icke varit någon brist på åtminstone formelt fyndiga anmärkningar å båda sidor. Hvilkendera sidan skall segra? Ja, detta kommer nu snart att visa sig. Hvilketdera partiet framställt de bästa skä len för sin äsigt, derom kan det bland män, som vuxit upp under fria, borgerliga institutioner så litet vara delade tankar, att vi mycket mera äro benägna att tro, att det i många fall skall vara dem svårt att fatta eller taga för allvar de invändningar, som af motståndarne till det hvilande representationsförslaget blifvit framställda. Ena blick på den hithörande broschyritteraturen visar snart att det knappast finnes någon enda punkt i det af rikets högsta juridiska embetsman utarbetade och beorundade, af H. M:t konungen och den svenska regeringen biträdda reformförslaset, som icke gilvit dess motståndare anedning att tala om statsupplösande tendener, som med undergång hata allt det bäta nationen eger. Demokratiens form? ir en fras hvaraf men gjort ett frikostigt oruk mot denna fredliga reform, hvars förveredelse uteslutande skett på laglighetens och den frivilliga öfvertygelsens väg, hvarill grunden blifvit lagd af landets bestånde styrelse och hvars afgörande hvilar i lien andra statsmaktens händer. Med såana garantier för en reforms lojala karaker borde man väl kunna anse sig temlien säker. Det är icke fråga om att beilja den blinda, oroliga massan, som icke ar någonting att förlora, något slags möjghet till inflytande på de allmänna angeigenheternas gång: förslaget innefattar i EA Ne ARI Dr rs NTE rr TRE GE ER TR RN ÄRE