Aftonbladet – 4 december 1865, sida 2

fullt ut och helt och hållet i kommunen söka representationens grundval. Talaren slöt med ett angifvande af de förändringar i det nu hvilande förslaget, hvilka voro ett vilkor för hans bifall till detsamma. Dr Gumaelius försvarade den missfirmade s. k. agitationen? ; talaren ansåg ganska lofligt att söka väcka de likgiltige till deltagande för samhällets vigtigaste frågor. Den nuvarande riksdagen, som representerar blott enringa del af samhället?, vore hinderlig för sta tens rätt att för sitt ändamåls vinnande begagna sig af alla befintliga goda krafter. Det föreliggande förslagets fr :msta förtjenst vore, att det står i samklang med de ideer, som röra sig i tiden och allmänt omfattats med bifall; det vore demokratiskt — dock ej radikalt — och detta är en förtjenst, ty demokratiens framsteg kunna ej i längden förhindras. Ur denna demokrati samt den växande allmänna upplysningen framgår vår tids och framtidens naturliga aristokrati, som är bildningen och patriotismen. Häri hade konungamakten ett vida bättre stöd, än i aristokratiska? första kamrar i den vanliga meningen. Talaren slöt med att uttala sitt ja till reformförslaget. Efter dr Gumeelius uppträdde dr Sandberg, som på grund af åtskilliga besynnerliga premisser, af hvilka han drog den konklusion, att presteståndet. genom att nu fatta beslut angående representationsförslaget innan adeln uttalat sig i frågan, skulle beröfva den dess fria pröfningsrätt, hemställde, att presteståndet ville uppskjuta den slutliga behandlingen, tills adelns beslut blifvit kändt. Professor Selander ansåg ett sådant uppskof strida mot 47 riksdagsordningen. Dr Säve trodde, att presteståndet ej i detta fall borde göra sitt beslut beroenue af adelrs, utan låta behandlingen af ärendet i vanlig ordning fortgå, och kyrkoherden Oltterström förenade sig i denna åsigt, förmenande att det såg ut, som skulle dr Sandberg velat taga på entreprenad att draga ut med frågan på tiden. Doktorerna Ljungdal och Rundgren samt biskop Bring uttalade sig i samma syfte som dr Sandberg, hvarefter dr Gumaelius fäste uppmärksamheten på, att det skulle kunna inträffa, att adeln fattade enahanda beslut. Propositionen formulerades med anledning häraf at erkebiskopen sälunda, att ett amendement af innehåll: för såvidt adeln e fattade enahanda beslut skulle tilläggas. Vid härefter anställd votering segrade med 35 röster mot 20 den af dr Sandberg gjorda hemställan, och beslöt alltså ständet att afbida ridderskapet och adelns beslut, innan representlationsfrågan till slutligt afygörande af ståndet företoges. At dr Sandberg väcktes äfven fråga om att uppskjuta nästa plenum till om onsdag, i hvilken mening biskop Bring och doktorerna Ljungdal och Rundgren förenade sig. Erkebiskopen anmärkte härtill, att det ej syntes vara skäl att uppskjuta diskussionen, då 18 talare redan anmält sig och flera sannolikt skulle göra det, så att man ej behöfde befara att komma före adeln. Ståndet biföll erkebiskopens hemställan att forteätta diskussionen i morgon, då man, sedan det visat sig om något uppskof erfordrades för att invänta adelns beslut, blefve i tillfälle härom besluta.