Aftonbladet – 4 december 1865, sida 2

så oskyldigt ut, innehöll ett dödligare gif än hon någonsin kunnat föreställa sig! Hor påminde sig den der flaskan, som hon hade sett. Kanske var det icke endast för at skrämma henne, som han hade rifvit bor etiketten. Jag blir verkligen tokig, om jag öfver. lemnar mig åt dessa tankar?, sade Beatrice för sig sjelf, och jag vill ej bli tokig!X Med svällande hjerta betraktade hon den sköva utsigten från sitt fönster. Carnoosie, mitt eget Carnonsie, du är mitt konungarike!? utbrast hon, och jag vill kämpa tappert för dig. Iukräktaren skall ej besegra din herrskarinna eller regera öfver dina skuggiga parker och dina rika hjordar. Dessa äro mina undersäåter, och för dem och för mig sjelf och för den goda rätten vill jag kämpa modigt, så eannt mig Gud hjelpe!s Hon kände sig nästan lugn igen, och när hon kom in till sin moder, sade hon med leerde ögon och munter röst: Min älskling, jag kan icke skicka efter doktor Lovell genast, ty John får icke rätt få nyckeln till stallet, men han kommer itet senare. Hur känner du dig nu?4 Beatrice, jag känner mig mycket klen, men bry dig ej om att tänka på doktorn, han kan icke bhjelpa mig. Jag behöfver lugn Beatrice — lugn. Och tänk, om han ryeker henne bort ifrån mig! tänkte Beatrice i tyst förtviflan. uJag kan rädda mig sjelf, men kan jag väl förekomma detta? Beatrice, jag har blott en kort tid qver att lefvat, återtog mrs Gervoise; gift dig med Gilbert, när jag är borta. Beatrices ögon flammade med sällsam lans. SHvar är Gilbert?4 frågade hon. Jag be