Aftonbladet – 4 december 1865, sida 2

finner mig i en djup sorg, i tung oro, nästa! i fara — hvar är Gilbert?4 Han älskar dig innerligt, Beatrice. Jag vet icke hur han gör, och tyvärr min stackars älskling, så sorgligt det ärat säga det — jag känner mig kall och bitte mot Gilbert, jag känver mig död för ho nom. Lät oss icke tala om honom. Jag kan icke hjelpa att jag ej är vänligt stämd emot honom, — dessutom önskade jag denn: skilsmessa, och jag skall aldrig söka, aldrig återkalla honom. Och jag är orsaken äfven till dettaX, sade mrs Gervoise med djup smärta. Beatrice. alla sorger i ditt lif ha kommit genom mig — hvar enda en. Gud förlåte mig! Måtte Herren snart tega mig bort härifrån, annars händer väl något ännu värre! Beatrice hörde henne ej. Hon hade störtat upp, och lu:ande sig framåt lyssnade hon med spänd uppmärksamhet. Utan att yttra ett ord, ilade hon ur rummet, skyndade utför tr2ppan och inträdde isalen just som mr Gervoise yttrade till en frammande herre: Miss Gordon är olyckligtvis allt för illamående för att kunna mottaga er, men jag är hennes styffader och hon har bemyndigat mig ...4 Jag är miss Gordon, inföll Beatrice med klar, ljudelig röst, och ni, sir, är mr Brown, förmodar jag? Främlingen bugade sig. SVar då mitt vittne, fortfor Beatrice med samma klara stämma, att mr Ger oise är jvar i detta hus mot min vilja och att jag ännu en gång tillsäger honom att lemna det. Mr Gervoise skakade sin hand hotande not Beatrice, men gick sin väg utan att vara ett ord. SVar god och stig in härs, sade Beatrice;