Aftonbladet – 2 december 1865, sida 2

Folkfrihetens värn och konungamaktens stöd. Förgäfves uppkallar man skuggorna a! hvad som rarit till försvar för hvad ; som icke mera är. Det är en teaterdekoration, hvarmed vi alltför länge nöjt oss. Civilisationens naturliga aristokrati: moralitet och intelligens. Geijer. Mången bland dem, som vilja faktiskt omintetgöra nationens förhoppningar om den reform, hvars nödvändighet ingen vill förneka, anser sig derigenom ådagalägga en hög grad af mod och bete sig på ett högst manhaftigt sätt. Vi anse nödigt att på förhand inlägga en protest mot den inbillade hjeltedat, som ligger uti att helt enkelt säga ett nej, då man mycket väl vet, att det icke medför någon individuel fara för en sjelf, utan endast för fäderneslandet. Vi skulle emellertid vara böjda att erkänna, att den skulle visa ett slags mod, som öppet och uppriktigt ville förklara: jag vill icke besmycka mitt votum med granna fraser och ståtliga deklamationer om det a!lmänna bästa: jag vill helt öppet bekänna, att jag röstar nej, derföre att det behagar mig, derföre att det förefaller mig motbj.dande att afsäga mig en rättighet, som jag visserligen endast undantagsvis begagnar mig utaf och som egentligen icke är mig till något gagn, men som det ändock roar mig att ha.? Ett sådant mod torde iman emellertid vänta förgäfves. Deremot är det ganska sannolikt att man skall få höra åtskilliga, som konstituerat sig sjelfva till riksdagsmän genom att köpa sig en fullmakt,och eom om de enskildt skulle yttra sig om sina egen skaper och sin förmåga utan tvifvel skulle göra det på det blygsammaste och mest