Aftonbladet – 1 december 1865, sida 2

dande faktum för sin moder, men några ord, som undföllo John i mrs Gervoises närvaro, förrådde alltsammans för henne. uSjelfva tjenstefolket öfverger oss, qvidde hon, vridande sina händer. Beatrice, skicka efter mr Gervoise och slut fred. Beatrice log sorgset. Mr Gervoise vill åt Carnoosie4, sade hon, och han nöjer sig inte med något annat pris.6 eMen hvad ska vi göra, Beatrice? Gud vet, min stackars älskling! Om lagen är den opartiska gudomligheten med vågskålen och de förbundna ögonen, hvad skulle vi väl då ha att frukta? Men om Themis kan köpas och säljas, liksom din kammarjungfru ; om betald vältalighet, om mutade vittnen kunna öfvertyga fördomsfulla domare och juryver, då är i sanning faran stor! Jag inser ej att någonting kan söras, och detta är det värsta af allt. Jag kan inte förekomma anfallet — detta är omöjligt. Jag måste invänta det; när det kommer, hoppas jag ha funnit någon slags hjelp. Läkurne måste väl förklara, attjag nte är mera från förståndet än mina mednenniskor. Mr Brown måste komma hit, och han bör väl kuona råda mig, men jag har intet förtroende till honom. Jag börar tro att äfven han är köpt och vill förråda mig. Mrs Gervoise svarade icke. Hon förmådle icke. Olyckan var för stor för henne och den öfverväldigade och förlamade hennes krafter. Hon kastade en jämmerfull blick på sin dotter, och qvidde och vred sina händer, men sade ingenting, rådde till ngentiog. Och Beatrice, blickande upp till den mörknande aftonhimmeln, hvars moln en blekgul måne fåfängt försökte genomtränga; kände gig nästan lika svag och