Aftonbladet – 29 november 1865, sida 3

den goda takten att ej missleda monarkens sunda naturliga instinkt och riktiga proktiska blick i vasendet af maktens källa. Om vi ej behöfde bedja Gud bevara landet för den ofärden att i detta ögonblick se et junkeroch prelatkotteri vid styret, skulle det nog hafva sitt komiska behag att se huru jfrigt just dessa skulle, draperade i en demokratisk harlekinsdrägt, sammanplockad här och der bland skandinaver och tyskar, löpa efter hopens gunst och tidningarnes bifall. Men må äfven de makthafvande handla på motsatt sätt, dessa stånd, på hvilka fäderneslandets öga ofta säntansfullt hvilat, men kanske aldrig spändare än i närvarande ögonblick: låt dem också förkasta det förslag som nu är föremål för deras behandling. De skola dermed endast hafva vunnit ett kort rådrum, medan de gifvit folkets instinkt ännu mer rätt än någonsin förut. I sådant fall lär väl knappast de folkvalda stånden underlåta att säsom sitt eget gemensamma förslag upptaga regeringens, riksdag efter riksdag, så länge det påfordras, och då torde man väl se sig noga före, huru många gånger man finner lämpligt att förkasta det.