Aftonbladet – 29 november 1865, sida 2

la verldens länder än med sin nation och itt fädernesland. Med förbiseende af den vigtiga sanninsen, att redsktionen under Carl XI:s tid var nödvändig för att rädda svenska bonlens, borgarens och prestens frihet och lanlets sjelfständighet, som var satt på spel if en egoistisk men söndrad adelsregering, med fullständigt förbigående af de afundsjukans stämplingar, som egde rum inom sjelfva adeln mot högadeln, synes grefven icke ha någon aning om, att en ung konung vid den tiden blott genom sin egen energi lyckades rädda landet från den unundergång, som en aristokratisk styrelse hade förberedt, samt att alla dessa faktorer ojorde 1680 års envälde till ett nödvändigt utvecklingsmoment för svenska folket. Grefven talar ganska ogeneradt om det sköna blad, som Sverges adel skall ha inskrifvit i historien 1682, och han lägger härtill, med visligt förtigande af Anjala-förbundet och den kritiska ställning, hvari riket genom adligt förräderi befann sig, (och som just var det som beredde Finlands förlust), ett nylt lysande blad för 1789. Vi torde en annan dag bli i tillfälle att särskildt något närmare belysa de ?lysande bladen?. Med en dylik lättsinnig behandling af hi storiska fakta, och med dylika af ultrakonservatism och ultrademokratism sammangyttrade paradoxer förmår man icke bevara skenet af att allvarligt vilja någonting; och ett sådant uppträdande imponerar på ingen. vinner icke aktning på något håll, om också en eller annan för ett ögonblick klappar bifall åt de sorgfälligt svarfvade och sonora fraserna. Förhållandena i vårt land äro sådana, at det numera är otänkbart, att en majorite af vår adel skulle skygga tillbaka för at sluta sig till och gå upp uti nation n, at den skulle vilja betrakta sig såsom en sär skild kosmopolitisk race med ett annat slags blod och en helt anran tankesfer, än an dra svenska medborgare. Hvarje fosterländskt sinnad adelsmans pligt emot fäderneslandet, hans sjelfkänslo och aktning jör sig sjelf, måste mana honom att genom antagande af reformen erkänns oc: klart uttala, att det är det egna arbetet den inzividuella verksamheten i fä landets tjenst och derigenom förvärfvad medborgerligt i förtroende, som bör gifva honom rält och möjlighet att tala i svenska folket: namn. Må man icke uppskjuta med en förän dring som är nödvändig. Dylika uppskofär ofta vädliga, derom vittnar historien. Ni ha vi en möjlighet att i lugn och utan öf verilning taga det nödtorftiga utvecklingsste get. Om detsamma är förhållandet ett elle annat år härefter veta vi icke. Undvikon så mycket i vår makt står att hälla jord månen beredd för omstörtningar. Den för nämsta orsaken till revolutioner — har en sto tänkare yttrat — är denna, att konstitutionernc stå stilla medan nationerna gå framåt.