Aftonbladet – 28 november 1865, sida 3

sus inom hvarje särskild klass utestängde dem, hos hvilka en högre bildning eller formögenhet icke kunde förutsättas, så stannade inom de flesta klasserna ötvervigten just hos dessa. Utvalde man åter en dast vissa högre klasser, t. ex. adel, prester och större godsegare, så skulle man visserligen kunna konstruera ett förslag till en konservativ ötfre kammare; men kunde man ock hoppas att genomdrifva ettsådant förslag ? Svärligen kunde det ens sättas i fråga, utan att åtminstone sfstå från denna kammares deltagande i beskattning rätten. Men antaget, att det lyckades, så blefve denna kammare från början utsatt för alldeles samma agitation, som den nu emot ståndsrepresentationen pågående. Hvad särskildt adeln angär, är det icke sannolikt, att den genom ett i representationen af en riddarhusmajoritet insatt antalledamöter skulle blifva mer populär, än den är med sin närvarande demokratiska sammansättning. Antager man åter förslsgets hufvudgrunder, så synes mig, att en önskan om mer eller mindre väsentliga modifikationer icke ör föravleda till jörslagets förkastande. En och annan detaljförändriog förändrar icke karakteren af det hela eller representationens verksamhet i stort. — Vinsten blir i hvarje fall ringa, men risken för dess ernående stor; och framförallt bör man icke förkasta förslaget derföre, att man önskar modifikationer, utan att hafva fullt klart för sig hvilka. Om hvilken modifikation kan man dessutom vara säker att förena så många ens inom riddarhuset, som den fraktion, hvilken godkänner förslaget sådant det är? Huru vill man då genomföra en dylik modilikation mot två stånds kompakta motstånd? Det är farligt att öppna portarne för modifikationer; Önskningar derom skulle då tränga på från motsatta håll, och man vet icke hvarifrån de skulle komma med mesta styrka?. vo