Aftonbladet – 28 november 1865, sida 3

Regeringen — och representationsförslaget. Man läser i Posttidningen: I anleanivg saf det rykte, vi hört ulsprilas, att regerimgen skulle sjelf vara betänkt jå vissa modifiikationer af det bvilande representationsförrslaget, halva vi erhållit tillstånd att meddlela, hvad h. exc. justitiestatsministern i detta ufseende yttrade i sitt anförande på sammankomsten i stora börssalen. Denna dl af anförandet hade följande lydelse: Man synes börja blifva ense om, att den ena kammarer bör grundas på samfälda val; — ja, här har till och med blifvit framkastad den tanke, som af flera omfattats, att man till och med skulle vilja gå in på en nedre kammare, ställd på en mycket längre utsträckt demokratisk grund än den, hvarpå andra kammarcen enligt det hvilande förslaoet är byggd,-— för att dermed, efter hvad det vill synas,, Jiksom köpa sig en mera konservativ öfrre kammere. Jag anser deetia betänkligt. I sjelfva verket finnes det,, efter hvad jag tror, ingen: ting så betrygggande emot demokratiens vå: dor som att fäidemokratien nägot förmildrad i den nedra kaammaren; och att utan behof vifva ål dennaa den fullständigaste demokratiska utsträcknning, är från konservativ ståndpunkt ett stortt misstag. Det är möjligt, att under nuvaranade förbållanden i Sverge ingen fara vore:tförenad med allmänna val och cn obegränsad . valrätt; men fruktar man icke detta, så :fruktor man icke heiler några vådor af demobkratien. I det hvilande förslaget äro frånr valrätt till andra kammaren uteslutna de, :som vanligen anses för de farliga, i främssta rummet den, som icke har sgot annat kaspital än sin fysiska arbetskraft. Någon synnerlig betär lighet tror icke heller jag: skulle vara förenad med att borttaga förslaggeis census och i stället antaga den för kommunerna stadgade valrätt. Jag finner det dock riktigt, att en något högre gräns sätttes för valrätten till riksdagen än för dem till kommunen, och man skulle dessutom härigenom icke vinna ändamålet att blifvia af med census; man endast utbytte en af 800 rr i iokomst mot en af 400; på samma gång som an ur grundlagen flyttade im 1 kommunallagen just den bestämmelse, ssom man befarar blifva mest utsatt för påtryyckning. Man säger, att detta kan vara bkgilttigt, emedan man ändå omöjligt kan behålla och försvara detta streck. Vill man bekämpa demokratien, så är det likväl här, som man tum för tum bör strida om eftergifterma. Jag kan icke. heller tro, att förslagets stadganden icke skulle kunna någon tid förssvaras. De små jordegare, hvilkas fastigheeter icke uppgå till 1000 rdrs taxeringsvärde,, synas mig icke kunna utöfva någon oemcotständlig pätryckning emot hela det öfrigar bondeständet och alla andra jordegare, likscom de öfriga, enligt förslaget uteslutna, böre lika lätt kanna hållas tillbaka af alla dem, som komma öfver strec ket, som de hittills kunnst det af ståndet. Enligt det hvilande förslaget är den andra kammaren gjord så litet demokratisk, som det varit möjlig, för att kunna hoppas under nuvarande förhållanden få den godkänd af allmånna tänkesättet: och iugen vinst, som kan i kongservat taing göras inom första kammaren, ersätter, efter min uppfattning, en förlust i den andra. Skulle man nu till en motvigt mot en sålunda utsträckt demokratisk andra kammare vilja bilda en öfre kammsre, grundad på klassval, så attt den utgjorde en verklig af: spegling af allia de stora samhällegrupperna ända uppifrån och ned, så vunne man derImed ingen ssäkerhet om en återhålande kraft. Såvida man icke förmedelst en cen