Aftonbladet – 25 november 1865, sida 3

Förpostskärmytslingar HI. Grefve Erik Sparre har talat. Och han tal har, liksom hans trosförvandters, en dast lemnat en ny bekräftelse på den gamli satsen: Causa patrocinio, non bona, pejor erit. (Sämre, om saken är sjuk, den varder genon att prisas. Det kan synas oförväget att tänka och att säga det, när det gäller en så svår: lärd man, men jag kan icke hjelpa att, ef ter läsningen af detta tal, runno mig i sin net hr Benedikts ord hos Shakspeare: In nehållet i ert tal är stundom garneradt med gamla trasor och garneringen inte särdeles väl fasttrocklad. Innan ni härnäst kom. mer fram med sådana der utnötta glosor. så ransaka ert samvete först.? Mig synes. att om hr grefven ville törja detta råd. som nog kan vara godt, fastän formen äl något sträf, så skulle han snart finna, at hans så öppet bekända kärlek till demo. kratien mätte vara mera inbillad än verk. lig och at: han uppenbarligen tagit molnej för Juno. När han utbrister; Jag älskar den (demokratien), jag känner mig lifvad, manad, oemotståndligt framdrifven at den, så blir derföre effekten mycket obetydlig: de stormande orden förmå icke rycka nås gon med sig, de vilja icke göra detta mäktigt gripande intryck, som en högaristokrats brinnande kärleksförklaring för demokratien borde göra, de kunna icke frigöra sig från en viss bismek af uppstyltad faddhet. Det är icke utan, att men vid deita intryck en god atund känner ett slags samvetågval, sådant man erfar det vid tanken att möjligen ha misskänt sin nästa, men lenna känsla försvinner snart, när man