Aftonbladet – 24 november 1865, sida 3

ska genom att dela?; men den skulle vinn: ojemförligt mycket mera genom att kunn: ingifva sin anda äfven åt folkmakten, oci i fast förbund med denna ännu kraftfullart leda samhällets angelägenheter. Och, mina herrar! det är i de stora ögon blicken, i nödens stunder, om de inträffa, son behofvet häraf så imponerande framträder — Helt annorlunda böjer sig land och folk för en sålunda uttalad vilja af konung oc folkombud i förening, än för de splittrade besluten af skilda klasser. — Med helt an nan känsla af beredvillighet skall nationer då, om så påfordras, ställa sina söner i lede och utgifva sin skärf — om än så tung förvärfvad — då detta offer kräfves för lan dets väl af dem som fått förtroendet ati föra dess talan, emot om detsamma pålägges af personer eller svånd, hvilka man an: ser vara dertill oberättigade och hvilkas målsmanskap man derföre (åtminstone moraliskt) ej mera erkänner: Mina herrar! jag vill ej längre tipptaga tiden för denna församling, der säkert ännu mången önskar yttra sina tankar. Jag vill slutligen blott säga: att då således efter min åsigt de på frågans väsende djupast gående inkasten icke ega giltighet; då detta föreliggande förslag, äfven i sina detaljer, lyckats förena meningarne, kanske i högre grad, än något annat skulle kunna; och då det allmänt insedda behofvet af förändring i vårt nuvarande repres: ntationssätt — som ju icke af hågon bestrides — med ovanlig styrka och enhällighet tagit en posiliv form, genom att ansluta sig till detta förslag: så kan jag icke för min del finna annat, än att detta förslag också bör med värma och manligt mod omfattas och understödjas. Och hvad särskildt ridderskapet och adeln beträffar, så har min högt värderade vän och embetsbroder — hvars förtjenst om förslaget är så ojemförligt mycket större, än någon annans, och hvars namn, i oupplöslig förening men denha stora samhällsangelägenhet, skall med ära öfvergå till framtiden, som derför skall egna honom sin tacksamhet — vid vårt förra sammanträde sagt att 7nu hade ridderskapet och adeln tillfälle att skrifva ett af de vackraste bladen i sin historia; men att om detta tillfälle försummades, så torde det icke mera återkomma?, Jag skulle blott vilja tillägga, att nu likaledes är tillfälle för ridderskapet och adeln, ej blott att bibehilla sitt anseende och inflytande, utan att i ädlare mening öka detsailima. Sverges adel kan nu visa, att den ej behöfver bakom skyddet af föråldrade privilegier kämpa för upprätthållandet af sin ställning, utan att ridderskapet och adeln under fri täflan med hvilken samhällsklass som helst, endast på grund af kunskaper, duglighet, verksamhet och fosterlaiidskärlek, allt framgent kan intaga ett framstå ende rum i ledningen af ett för oss alla lika kärt fäderneslands öden,