Aftonbladet – 23 november 1865, sida 3

dess egna seder och lefnadsvanor. Likale des förbiser man omöjligheten af, att i et civiliseradt samhälle en klass skulle i läng den kunna innehafva makten, utan att till egna sig bildningen. Detta vore ett feno nen, som skulle stå alldeles ensamt i histo rien; vår allmoge visar redan nu en i yt tersta grad märklig både aktning och kär lek för den högre bildningen, ehuru denna innehafvare finna för godt att betrakta si; såsom ett afskildt element. Den politisk; amalgamationen måste bringa ?vönders? oci Pherrars? intressen och åsigter till ett. Jus deruti ligger den önskade nationella pånytt födelsen, hvilket också mycket väl inses a det enkla, icke bortsofisticerade förståndet som ser klarast i de stora frågorna, just der före att det ser lika enkelt in i äem, som de små, då deremot den så kallade höge bildningen ofta råkar ut för den olyckar att tro stora frågor endast kunna bedö mas efter igångeättandet af ett förfärlig maskineri af metofysik och tusentals ut vexlingar deraf. Kunde man förmå sig att öfverväga representationsförslaget i des: helhet och föreställa sig dess följder på me än en sida, så skulle mängden af dubie snart lösa sig och man skuile inse, attingt vådor, men väl de rikaste frukter, ligga som frön deruti. Majoriteten bland ridderskape och adeln synes lyckligtvis, hvad man och kunde vänta sig al dess upplysning och fo sterlandskärlek, vid detta laget ha lätit öf vertyga sig af den bindande bevisning för det kungliga förelsgets stora förtjenster, som åde i tal och skrift blifvit framlagd; och ven de för skäl mest otillgänglige borde erinra sig den tid, då adeln stod ensam mot len öfriga nationen, och icke försöka åter romkalla en sådan tid. Adela var då dubbelt rikare och vida mäktigare än nu, och den öfriga nationen egde icke hälften så stora materiella och intellektuella krafter; och änlock var den striden af sådan beskaffenhet, ut en klok adelsman icke borde önska se len förnyad, äfven om allt vore sig likt, och ännu mindre nu, sedan förhållendena iro, så himmelsvidt olika. Åtskilliga af förslagets motståndare ha låit framskymta en benägenhet att gå in jå appningar af det gamla rucklet. Men må nan så godt först som sist låta öfveryga sig om gagnlösheten af alla försök i len vägen. Nationens lösen är: ingen unlerhandling, ingenting som förråder möjighet af dagtingan i det afseendet! Skola 1 behålla stånden; så må de stå qvar i hela in obäkliga klumpighet. Den är enkom skavad för dem, ingenling annatkan trifvas tilliopa med dem. Om de samlades, såsom tänd, under hvilka former och hvilken arjetsordning som helst, så skulle de ingening godi kunna uträtta, ty deras rot är örskämd. Deremot, om man finge en raione! och allmän sammansättningsoch valmincip samt, under den, alldeles samma ersoner oblefve valda, som nu sitta, så kulle dessa vara något helt annat och då unna uträtta mycket godt. Blotta tanuen, att de samlas såsom svenskar och ej åsom stånds bröder vore tillräcklig att bortöta det onda, som nu vidläder dem. TH on