Aftonbladet – 22 november 1865, sida 3

I Under Iornöret med Ajfgren fofreKO 1O0f NITiat i utredande af den mellanj Lindbäck och Agren stridiga uppgiften, huruvida två kärl. en tallrik och lett tefat, varit utsatta 1 expeditionstummet, såI som Linlbäck påstått, eller blott ett tefat, såsom I JA. uppgifvit. Lindbäck sade sig icke kunna I minnas annat; Ågren vidblef också sin uppgift. a Ett sedermera hördt vittne gaf stöd åt hennes , utsago, visande att Lindbäcks påstående i detta I fall sannolikt ej varit riktig. fl Domhafvanden gjorde härefter Lindbäck några I frågor om det sätt, , hvarpå han bibragt Annika i I Nilsdotters son i Arjang giftet genom ett kräks I medel. Detta är genom föregående referater bek utgjordes af det andra konvolutet, innehållande gift i torr form, hvilket Lindbäck här ofvan upp: gifvit sig ha innehaft. ) Annika Nilsdotter upplyste, på framställd fråI ga, att hon gifvit gossen att dricka både mjölk , Joch hafresoppa, då han efter giftets intagande öfverfölls af häftiga kräkningar, med anledning hvaraf doktor Örtengren förmodade, att det ymI dat gossens lif. ) Domh. (till Lindbäck). Ni har erkänt, att ni sändt förgiftad medicin till Daniel Danielsson i Klefvane. Hur vägade ni detta; var ni ej rädd af detta medikament? L. Jag sade till, att han ensam skulle ha utaf I flaskan. derigenom undanrödja alla misstankar mot sig, hvartill Lindbäck genmälde, att så ej varit förtagit eller sökt afdagataga flera personer än de nu ifrågavarande. Domh. Har ni ej förgiftat någon under ert föTregående lif? LL. Nej! Domh. Innan dessa brott uppdagades, har ni aldrig hört att ni varit misstänkt för att ha begått äfven andra? L. Jo, man har sagt, att jag varit orsaken till, att en student skar halsen afsig; att en handelsman... Lindbäck redogjorde härefter för kontra och reversens å 10,000 rdr tillkomst mellan honom och Lysen, upplysande att anledningen till att denna blifvit bevittnad sednare än den utskrefs och undertecknades af Lysån, varit den, latt de vid ett tillfälle kommit i tvist om dess laglighet, då Lysån sagt: Nå, så kalla in ett par vittnen, så få de teckna under den.? Detta hade också skett. Domh. Hvad var motivet till Lysåns undanrödjande? L. Han var en plåga för mig, tjenstfolket och sig sjelf. Domh. Ni har uppgifvit att egennyttiga afsigter medverkade? L. Ja, det kan ej förnekas. Domh. Ni hade således tre bevekelsegrunder: ni ville draga fördel af hans död, göra er af med en person som ni ansåg för ert huskors? och som ni tyckte var en plåga för sig sjelf och ert tjenstfolk. Förvärrades hans sjuklighet på sista tiden? L. Ja, han lät så illa om nätterna och stönade. Domh. Men flera personer ha intygat, att han hade sina fulla själskrafter, var gladlynt och munter? L. De umgingos mindre med honom. Domh. NVar ej begäret efter vinst och den omständigheten, att han låg er till last, hufvudmotivet, så att medlidandet med honom endast ingick såsom bisak? . Jo! Domh. Tror ni ej, att dessa förstnämnde motiver varit tillräckliga för er att bringa honom om lifvet? L, Jo, det kan hända! Domh. Ni skulle ligga i expeditionsrummet? L. Det var meningen, men han inficierade rummen så fasligt, aut jag måste afstå derifrän. Domh. Men de tre sista nätterna då läg ni der, för att vakta på hans död? Kunde ni sotva? L. Jag sof stundtals! Domh. Men den sista natten, sedan ni tagit ett starkare gift och nu slutligen beredde er på hans död, kunde ni då äfven lägga er? Kunde ni sofval L. Jag klädde af mig och lade mig, men jag kunde icke sotva. Domh. (för sig sjelf). Han erkänner, att han ej kunde sofva! (Till Lindbäck). Ni låg och lyssnade; ni väntade hans död; ni lät honom ligga der i sina plågor!... Men ni har uppifvit, att ni knackade i väggen ät honom! Hvarför gjorde ni det? L. Jag ville höra om han behöfde någon hjelp! Domh. Ni! som gifvit honom giftet; som väntade på hans död, ni ville bispringa honom? Ni visste bäst hvilkens hjelp han behöfde! L. (med en qväfd suck). Herre Gud! jag lyssnade, drifven dels af inre rörelse, dels plägad af hans stönande läte! De personer, som undertecknat reversen å 10.000 rår, nemligen Lindblad och Nils Ersson, höras och intyga, att Lysån i deras närvaro erkänt riktigheten af skuldsedeln, hvarpå de bevittnat hans namnteckning. Härefter fingo följande personer, af hvilka de flesta varit eller ännu voro i Lindbäcks tjenst, företräda: Pigan Johanna Olsdotter berättade: att hon sedan 1862 på våren, i egenskap af kammarpiga, tjenat hos Lindbäck. Hon hade skött Lysea. I sitt hus hade Lindbäck varit ytterst noga och ordentlig, men. frun hade rådt isin sak. Huruvida mamsell Å. haft större förtroende af. L. än hans egen fru kunde hon ej säga, men ÅA. hade egt herrskapets vänskap i högre grad än de båda andra husmamsellerna. Angående Lysån upp: lyste hon, att han i anseende till sin åkomma osnyggat och luktat illa. I fråga om mjölkens upphällande på tallrikarne uppgaf hon, att Lindbäck och Lysen förut ätit sur mjölk, men sedan Olsdotter observerat att Lysn osnyggade mera, när han åt sådan än söt, och omtalat det för fru Lindbäck, hade man, på det att Lysn ej skulle märka att Lindbäck fortfarande fick sur. tagit sig för att hälla upp mjölken på förhand. Vittnet hade aldrig hört Lindbäck klaga öfver, att Lysen föll honom besvärlig, men väl hade han beklagat Olsdotter sjelf, som skullesköta honom. Slutligen tillfrågades vittnet, om hon sett mer än ett kärl i expeditionsrummet med fluggift. Derpå svarade hon, att der aldrig stått mer än ett tefat med sådant. Botten af te:atet hade varit betäckt af giftet. som liknat krita. Domh. Hvad? Krita? Liknade det verkligen krita? (Till Ågren). Ni har ju sagt, att ni ej tog mer fluggift än en knifsudd? Å. Ja, men jag blandade upp det med krita. I samma mån som fluggiftet torkade, satte jag till vatten och något krita. Domh. (till L.) Visste ni att det var krita? L. (mycket förvånad). Nej, jag bad henne om arsenik. Å. Ja, men jag slog ej på någon sådan; jag tyckte det var nog med första dosen och satte deriör endast till litet mer krita. Domh. (Gill L.) Men ni har ju sagt, att ni skrapade tallrikarne gång efter annan. Lindbäck justerade nu detta yttrande derhän, att skrapningen endast verkställts en eller två gånger. Domh. Således var det till största delen krita, som ni erhöll genom skrapningarne. Att niejlyckades afdagataga alla, ni sökte förgifta, torde möjligen kunna tillskrifvas denna omständighet. Vittnet upplyste för öfrigt, att må de tåfat med fluggift, som stodo uppe i salen och kökskammaren, hade hon ej observerat någon krita eller stark, bottensats, hvilket förklarades af mamÅl Åman KR? dar Bt Att han KnKAGAFrBR ftillcntt kant, och vi tillägga nu endast, att kräkmedlet niga förtärandet af mjölken och hafresoppan rädfö. att andra personer möjligen kunde taga inl Domhafvanden sporde Lindbäck härefter om l Tnan skickat mat till de fattiga i den afsigten att hållandet. Han bestred likaledes att ha afdagaDomh. (afbrytande). Derom är nu ej fråga. tets