Aftonbladet – 22 november 1865, sida 3

Förgiftningarne i Silbodal. (Redogörelse af Aftonbladets referent.) (Slut från gårdagsbladet.) Då ransakningen på eftermiddagen företogs, tillsade domhafvanden, att Lindbäck och Agren åter skulle införas; men endast Lindbäck inträdde. På fråga hvar mamsell Ågren var, svarades att hon var sjuk, men domhafvanden upprepade tillsägelsen, att hon skulle inkallas, och hon företrädde nu, fortfarande skakad af samma konvulsiva rossa som på förmiddagen. Hon uppmanades alt sätta sig, och förhöret med Lindbäck fortsattes, nu vändande sig hufvudsakligen omkring de stridiga uppgifter, som förekommit mellan Lindbäck och Ågren om giftet samt Lysens mord. Vid dess föröfvande skulle så tillgått, att Lindbäck de tre sista qvällarne Lysen lefde alla tre qvällarne förgiftat mi lken i de tallrikar, hvarur Lysn åt. Man plägade till aftonmåltid förtära gröt, och mjölken brukade man vanligen ej upphälla förrän familjens medlemmar samlats till aftonmåltiden. Men dessa tre qvällar hade mjölken blifvit upphälld en stund förut, och hade Lindbäck beredt sig tillfälle att, strax innan man samlades i salen för att äta, förgifta mjölken. På fråga huru det kom sig, att mjölken nämnde aftnar före måltiden blifvit slagen på tallrikarne, genmälte Lindbäck att så stundom skett, men han hade nu särskildt gifvit mamsell Hagsten tillsägelse härom. Förhållandet härmed förklaras närmare genom ett sedermera hördt vittnes utsago. I fråga om mjölkens förgiltande upplyste Lindbäck, att detta de två första qvällarne skett förmedelst att han hällt af arseniklösningen i mjölken, men sista qvällen hade han begagnat arsenik i torr form. Doanh. Ni hade således arsenik i torr form också? Lindbäck. Ja, tvenne pulver så stora som vanliga kräkpullver. Domh. Hällde ni båda konvoluten i mjölken? L. Nej endast det ena; det andra behöll jag. Sedan jag hällt giftet i mjölken, rörde jag om med skeden. Domh. Hvarföre använde ni sista aftonen arsenik i torr form? Var det för att öka giftets intensitet, sedan ni sett, att arseniklösningen de två föregående qvällarne ej gjort behörig verkan? L. (Med en undertryckt suck.) Ja! Domhafvande anmärkte till protokollsföraren: han säger, att han användt giftet i torr form, för att öka dess intensitet och vin..a ärdamålet! Domhafvanden frågade derefter Lindbäck om han någon gång förut sökt bibringa Lysen gift, hvilket besvarades nekande. Vidare tillspord huu han vågat förgifta mjölken, då det lätteligen kunnat hända att, om Lysen ej ätit ur tallken, någon annan skulle kunnat äta deraf, upplyste Lindbäck, att han noga gilvit akt på tallnken, sett efter att pigorna burit ut den och satt den bland diskarne, då han var säker på att ingen olycka,vidare skulle kunna hända. Domh. (Till Åeren.) Ni har hört hans uppgifter om åtkomsten af giltet. År den sann? Referenten såg eji detta ögonblick mamsell Ågrens ausigte; han satt på sidan om henne, men hon darrade häftigt. Å. (Dragande efter andan.) Det är ej sannt; Domh Lindbäck har sagt, att ni hade gift både i bitar och smulor, förvaradt i ett papper, i er byrålåda: ni har påstått, att ni endast hade sönderstött gift, förvaradt 1 en liten flaska? 4. (Svarade undvikande.) Hur kunde han komma 1 min låda? När jag icke var i rummet, hade jag både detta och byrån låst. L. Det tror mamsell bara! Domh. Ni påstår således, att ni ej haft något gift, förvaradt i papper? ÅA. Ja! L. Mamsell missminner sig. I en låda till höger i klaffen tog jag två bitar, stora som ett par nötter. N N Domh. (Till L.) Behöfde ni leta efter giftet? . Nej, .jag visste hvar det fanns. Mamsell ÅA. runkar på hufvudet och fortfar att neka, påstående att hon endast innehaft gifti den förut omnämnda flaskan, hvilken varit förvarad i en lönnlåda i klaffen. hvars inredning, specielt med afseende på lönniådan, hon nu närmare beskrifver. Domhå. (Till L.) Kände ni till denna lönnlåda? IL. Nej, den shade. jag aldrig hört talas om. Domh. (Till Å.) Ar ni beredd att med ed styrka det ni ej innehaft gift 1 fast form, förvaradt i papper. utan endast istött form, förvaradt i nämnde flaska? 4. Det kan jag! L. Tänk efter om icke mamsell innehaft bitar. Det är ju ej fråga om någonting för mamsell; jag, här erkänt, att jag tog giltet mamsell ovetände.