Aftonbladet – 22 november 1865, sida 2

som åt de högre insigterna tillförsäkrade ett större inflytande. Talaren drog till och med ej i betänkande att uppmana de närvarande genast yttra sig öfver dessa allmänna grunder, helst det nu hvilande förslaget mött ett allmänt ogillande i landet (!) såväl inom det lägre folket som på ?tankens höjder. (!) Frih. Gripenstedt erinrade i ett lysande och varmt föredrag huru tiderna förändras, huru den ek, som länge lemnat skydd mot stormar och oväder, dock en gång förvittrar, och huru konung och ständer redan, då de politiska stormarne sista gången skakade samhällena, genast tänkte på att gifva vår författning ett stöd. Den simplaste klokhet bjuder också att utrymma det hus, som i mänga år bjudit beqvämlighet och trygghet, innan det ramlar öfver dess invånares hufvuden. Det är omöjligt att törbise och misskänna den elektriska ström, som går genom tiden och drifver samhällena framåt, och fosterlandskärleken bjuder att icke arbeta emot denna ström. Afven frih. Hugo Hamilton, som derefter fick ordet, talade, utan att inlåta sig på de mot förslaget gjorda detaljanmärkningarne, i allmänhet om de tidsförhållanden som nödga till en förändring af vår representations föråldrade former, samt påpekade särskildt vigten och betydelsen af de opinionsyttringar, som ingått från landets alla delar och olika samhällsklasser, deribland mer än 300 adelsmän och 500 prester. Kapten Brakel ansåg, att det konservativa partiet icke borde dölja sina önskningar, utan höja sin fana så högt, att hvar och en kunde se den; talaren vågade väl ej ännu skrifva någon bestämd devis deruppå, men ville dock lemna en något närmare upplysning om de grunder, hvarpå den konservativa sidan, enligt hans tanke, ämnar bygga ett nytt representationsförslag. Det är sålunda i första rummet en afgjord sak, att andra kammaren skall grundas på samfätda val; men att deremot landstingen icke kunna antagas lemna värdiga representanter till en första kammare, så länge folket hemtar sin politiska visdom ur en tidniog, som systematiskt söker undergräfva konungamakten. Öfre kammaren bör i stället sammansättas genom klassval, och deruti skulle äfven adeln ingå, om än till så obeydligt antal som en tredjedel. Hr Lagerhjelm instämde i fråga om de samfälda valen för andra kammaren, och fann för öfrigt största faran af det hvilande förslaget i det olika antalet representanter I hvardera kammaren, hvarigenom hela beskattningsrätten komme att hvila hos den nedre; ansåg dock konungens och folkets. vilja böra beaktas. Hr Ehrenheim framhöll den motsägelse, hvartill hr Brakel gjort sig skyldig, då han förordat samfölda val för andra kammaren, ehuru folket, efter hans eget påstående, 1wemtar sin enda politiska visdom ur skanlalpressen. Hvad angick adelns inväljande öfre kammaren liksom på ett hörn?, så vore detta i sanning att sälja sin förstfödsloätt för en grynvälling. Det är genom skicklighet och talanger adeln bör förvärfva sig sina medborgares förtroende, och derigenom på långt bättre grunder än hittills bibehålla sin plats i representationen. H. exe. frih. De Geer errinrade om alt ståndsinstitutionen ansågs af vår nuvarande riksdagsordnings författare lifdömd. Man har erkänt att de olika förslagen till dess ombildning blifvit allt bättre och bättre och kommit derhän alt rentaf anse det bifall, som egnats det nu hvilande förslaget, såsom ett nytt skäl för dess förkastande, emedan man då kunde hoppas, att slutligen få ett, som vore fullkomligt. Men talaren hemställde om det verkligen vore skäl att på så, mildast taladt, lösa grunder dröja tills man måhända finge ett sämre. Faran att lemna valrätt åt ett folk, som hemtar sin visdom ir skandalpressen, borde ej oroa någon; y det gör ingen, och funnes intet annat skäl mot förslaget, kunde man lugnt rösta a. Bevillningen bör utgöra den bästa grund ör census, ty den är som bekant uppgjord if en samvetsnämnd, och måste väl anses nera tillförlitlig än en census, som grunlar sig på beräkning öfver hvad man t.ex. öker eller super upp. Anmärkningarne mot årliga riksdagar vederläggas åtminstone någon mån af erfarenheten, som visar att ådana hållas i de allraflesta länder. Men lade också önskat att det s. k. strecket kulle blifvit satt längre ned, men tal. anåg väl icke farligt, men orätt att vilkoen skulle vara lika för rättigheten att delaga i kommunens som i statens vigtigare ärf. Om man föröfrigt gillar hufvudgrunerna för förslaget, bad tal. dess, motstånare noga betänka om nögra mindre väsentga detaljer borde utgöra giltiga skäl för tt afslag. Tal. ansåg detta så mycket minre vara fallet, som efter hans åsigt svenska olkets kärna är frisk, ej blott hos den unga uran i dalen, utan ock hos den gamla eken å höjderna. Grefve Erik Sparre gladde sig åt den agiBtion, 200: nu pågår, och som endast är tt uttryck af det allmänna intresse, hvar-, sed landet följer en vigtig fråga. Demo-, ratien, som man velat framställa som en ; erklig buse, ansåg tal. alldeles icke farlig, ch den hyser ingen afuud mot adeln. len hvad som innebure en verklig fara, r att det nya förslaget från valrätt tesluter mer än 70.000 nu valberättigade j ersoner, hvilka skulle i sin förbitting deröfver förena sig med proletärerna, det är tredje ståndet som hyser afundot adeln, och som skulle bil enväldigt; ligt det nya förslaget. Tal. förklarades g ej vara någon diplomat, men likväl så , ok general att han ej ville omtala allt vad han och hans vänner ämnade göra; odde sig emellertid utan fara kunna låta rstå, att ett nytt förslag finnes redo att amlänananae JL Ib Au