Aftonbladet – 20 november 1865, sida 3

Förgiftningarne i Silbodal. Vi fortsätta här nedan den i lördagens blad afbrutna redogörelsen för förhöret. Tillspord om de förföljelser, för hvilka Lindbäck sagt sig ha varit föremål, uppgaf han att handlanden Köhlin i Arjeng förföljt honom i många punkter, hufvudsakligen derföre, att Lindbäck velat utrota superiet inom församlingen och tillintetgöra krogarne. Man hade bland annat äfven anklagat honom för att ha döpt barn utan faddrar. Vidare påstod han sig ha haft en förföljare i länsman Liden, hvilken först berömt Lindbäck för det han röjt upp och kasat (svedjat) på egendomen, men sedan stämt honom för skogsåverken. Allmänna åklagaren upplyste, att detta mål blifvit nedlagdt. Vidare tillspord om han varit föremål för förföljelse af andra personer, nekade han dertill, men tillade, att han nog blifvit förföljd äfven på många andra sätt. ehuru han ej nu kunde påminna sig allt. Detta föranledde domhafvanden till den anmärkning, att förföljelserna ej kunnat vara af någon synnerligt svår beskaftenhet, då L. ej ens erinrade sig hvari de bestått. . Lindbäck fick härefter afträda, medan mll Ågren förekallades och hördes Uppmärksam på sig sjelf samt ytterst försigtig i sina yttranden. besvarade hon redigt och sammanhängande alla till henne af domhafvarden framställda frågor. Hon berättade: att hon varit bekant med Lindbäck i 30 år, men nekade till att ha varit trolofvad med honom eller till honom stått i annat förhållande än vänskapens. Hon hade tillsammans med sin farbroder vistats på Kroken hos Lindbäcks, der hon och farbrodern varit inackorderade på förut uppgifna vilkor. Angående mfvet efter honom uppgaf hon, att enligt ett år 1829 eller 1830 först upprättaat testamente, skulle makarne Ågren sitta i orubbadt bo, om någon af dem öfverlefde den andra. Omkring .10 år sednare hade detta testamente, efter iru Agrens död, blifvit ändradt, så att hälften af fastigheten skulle tillfalla slägtingarne på mödernet och hälften slägtingarne .på fädernet. Genom detta testamente erhöll mll Ågren, utom all den lösa egendomen, af fastigheten och hennes 5 kusiner den andra -delen af fastighetens ena hälft. Såsom förut nämndt är, ink pte hon dock sedan hela egendomen af sterbhusdelegarne samt sålde densamma till Lindbäck. Om ifrågavarande båda testamenten hade denne egt kännedom. . Domhafvanden gjorde härefter Agren en mingd frågor, rörande hennes farbrors död, det gift hon innehaft, åtkomsten deraf samt giftets användande, hvilket förhör vi här nedan återgifva i dess hufvudsakligaste delar. Domhafvanden. Kommer ni ihåg detaljerna vid er farbror: död 1840? Agren. ycket väl; han dog i Augusti, efter några dag illamående, hvarunder han förlorade matlusten. Medan han var sjuk, liksom förut, skötte och vårdade jag honom, med biträde af en piga Domh. Förspordes inga andra sjukdomssymptomer? Å. Nej! Han klagade endast öfver mattighet och ondt i hutivudet! Domh. Och han plågades ej af uppkastpingar? A. Nej! Domh. Minnes ni detta så noga? Å. Ja, jag erinrar mig bestämdt, att han ej led af några uppkastningar. Domh. Plägade vänner och grannar helsa på er farbror under det ni bodde hos Lindbäcks? 4. Ja, men någon främmande besökte ej huset under hans sjukdom. Domh. Har ni haft Lindbäcks förtroende? Å Såsom hvarje annan god vän till huset; jag egde bade hans och hans frus vänskap. Domh. Men ni har ej haft hans särskilda, synnerliga förtroende? A Nej! det har jag icke. Domh. Förbättrades Lindbäcks ekonomiska sk ällning under hans vistande på Kroken? Å. Ja, ganska mycket; han var sträng hushållare och arbetsam samt egnade sig flitigt åt sin ekonomi, mer der än sedan han kommit till Silbodal, hvarest tid och krafter togos i större anspråk för vården af församlingen. Domh. Huru var han till lynnet; var han despotisk och befallande i sitt hus? Å. Nej, tvärtom; han var en god menniska: vanligen munter, glad och skämtsam. Om någon gång hans sinne uppbrusade, gick det snart öfver. Under de två sista åren på Silbodal syntes han likväl emellanåt nedwyckt af bekymmer samt var ej så munter och glad som förr. Domh. Plägade han lägga sig i de inre hushällsbestyren ? . Nägon gång ; då skedde det emellertid på ett skämtsamt sätt, så att han raljerade med oss; men han visade dervid aldrig häftighet eller ondska. Domh. Ni har innehaft arsenik? Å. Ja, sedan farbrors död. Vi begagnade sådant för kreaturen och såsom medel mot flugor och rättor. Den qvantiuet, som anträffades i hans gömmor, varade tills för 5 å 6 år sedan, då jag köpte ny arsenik af en vestgöte. Arse