Aftonbladet – 18 november 1865, sida 3

En Pastors Herdabref. Till Silbodals församling. Under loppet af 2 år har jag varit i tillfälle att se bedröfliga följder af bränvinsutskänkning. Hvar 6:te vecka lugnet stört, freden borta. Med grämelse har jag sett egra åhörare, blandade med utsockhes och främmande uslingar, i förnedradt, vettlöst skick. Jag har häröfver tillkännagifvit min djupa ledsnad. Hade ock fått det glädjande hopp, att, ehuru hr handelsman Köhlin ägde laghg rätt förena utskänkning med brödhandel: skulle han dock, af ren mensklighet och kristlig kärlek, vilja dermed upphöra. Detta, för honom så hedrande, af pastor så ifrigt väntade, beslut, hann icke till verkställighet. Oförmodadt trädde nya lagen fram, gjorde vackra beslutet oumbärligt. Jag har sålunda, om sak i fråga, icke att vända mig till hr handelsman Köhlin, annorlunda, än såsom till min främste kommunalman, som ock har pligt biträda pastor att skydda och värna kommunen. Denna erinran är ock skriftligen skedd. Det är nu till hela min församling jag vän: der mig uti detta för kommunen, högst vigtiga ärende. Och jag beder eder, af hela min själ: varen högsinte, såsom många, ja de flesta, kommuner visat prof, att icke begära krog eller s. k. utskänkning i vårt nog fattiga samhälle. Låtom icke edert omdöme missledas af den vinst, för kommunen, årliga skatten skulle inbringa! Sådan inkomst är ju blodsvärde Jude-penning. Vi förråda och sälja våra yngres och svagares väl. Låten ännu mindre missleda eder af enski:d, slem vinning! Sådan panping är ju merendels samlad från dem, som bäst behöfva den sjelfva. Bär aldrig välsignelse utan förbannelse till barn och barnabarn, och hvarföre? Jo, många olyckliga makar och fattiga barn hafva ju fuktat pen ningen med sina bittra tarar. Hafven medlidande med sådana svagare likar ibland oss, som behöfva vår tillsyn, vård och förmynderskap. Halven medlidande med edra egna barn, vår ungdom, som nu står i blomning. Kommer krogen med sina störtskurar, så nedslår hon denna sköna blomning. Fältet varder förbärjadt. Kommunens nu hoppfulla, yngre befolkning förstörd. vem är skulden? Hvem skall bära ansvaret inför Herren? Jö vi, HErden och den äldre