Aftonbladet – 18 november 1865, sida 3

tiga enkor, värnlösa barn så bittert gjuta vid grafvarne? Jo — deras djupa, hemska källa är belägen på krogen. Der den ihjälsupna uslingen, maken, fadren offrat sin sista skärf. Och till alla dessa heta tårar: till allt detta vanvett och elände, som krogen föder och närer: hvem, ibland oss, ville väl vara skulden? Hvem ibland oss, ville väl vara den christligt oeftertänksamme, som begärde krogen, detta förstörelsemedel, och ville, inför menniskor och Gud stånda detta himmelsskriande ansvar, för alla de svagare bröder, som, på krogen, förstöra kropp och själ: Jag tvår mina händer. Jag har nu i kraft af mitt embete varnat. Så långt min embetsmyndig-1 het sträcker: skall den alltid värna min församling från detta, det högsta onda — krogen. Aen jag hoppas och önskar, att alla skola veta, och alla skola inse vådan, och icke begära edra och edra barns olycka — krogen. Flera upplysta medlemmar i församlingen hafva ock derpå gifvit hugnande prof och förklaI rat: Skulle någon förhastadt och besinningslöst begära krog: måste vi, för våra uppväxande barn, sälja ärfda hem och fly den trakten? Vi akta ju våra barn för eld och vatten. Fasligare är krogen. Låtom oss för den akta vår ungdom! Litet eller intet båta alla mina bemödanden, om jag skall tala, till vår ungdom, på krogen. Och, i Herrans hus, predika för sans lösa åhörare. Litet eller intet båtar att jag. vid Herrans altare, tar edra barns löften. De kunna aldrig I hålla dem. De varda genast, vid sitt första natt: vardsbord, rysliga menedare. Och hvarföre? Jo — för krogen, om I, deras fäder och ledare, uppresen dem djefvulens altare, krogen, och sjelfva, med dem nedfallen der och gräfven deras askulds graf. Ingen pålägger kommunen denna olycka. Pastor eller församling har deremot rätt begära eller vägra. Valet är lätt för hvarje kristligt sinne. Hvilken klok menniska begär väl sin egen eller andras olycka? Hvilken pastor begär eller medger sin församlings ruin? Viljen I sjelfva bereda eder lugn och mig tillfälle att vårda eder och edra barn: så resen icke detta oöfvervinneliga hinder, krogen, mot mig och eder sjelfva! Få år torde vara oss förunnade, att verka tillsammans. Mina år äro snart gångna. Men på tå år skola vi hinna mycket, om vi veta akta oss för största hindret, argaste fienden — krogen. Och när vi arbetat till slut, och Herren sett vår rena vilja: skall han belöna oss etter den. Icke efter den korta tiden, som står allena uti Herrans hand, Och, våra efterlefvande, barn och barnabarn, skola välsigna :oss der vi hvila. De skola möta oss i Himmelen och ropa, i denna förbön, till den rättfärdige domaren: Dessa äro de som vårdat vår barndom och ungdom: O Gud! belöna dem för mödan och vården ! Ja, låtom oss så, i lifvet, verka, att vi, i döden, så kunna hoppas. Dertill uppmanar, önskar och beder Eder tillgifne Pastor. Ordningsmän och kommunalmän anbefallas att, hvar i sin gård, under Julhelgen, samla husfädren och husmödrarne samt sin pligt lik mätigt, föreläsa, sjelfva behjerta, andra öfvertyga om detta mitt herdabrefs innehåll. Detta utgör min nyårsönskan. Bifall från alla rättänkande hjertan, skall ock utgöra mitt väntade svar. Silbodal den 12 December 1863. PL Instruktion för Silbodals ordvingsmän, hvilka pastor, enligt protokoll den 20 Juni 1862, 15, ansett af nöden tillsätta i hvarje gård. Ordningsmännen äro pligtige: 1:o. Tillse att målsmännen sända barn — till små och stora skolan; 2:0o. Att söndagligen, vid kyrkan, inberätta barnens framsteg, lärarnes nit, eller hvad i thy fall, anmärkas bör; 3:0. Tillse att makar, föräldrar och barn lefva i kristlig endrägt och grannar i sämja; 4:o. Att angifva lönnkrögare, dito med gods sitt misshushållande?, hvilka, atticke falla fattigvården till last, böra, i tider, under förmyndare ställas; 5:0. Att, efter sig företeende omständigheter, bevilja eller vägra den äldre ungdomens dansgillen, enligt pastors derom gjorda bestämmelse; 6:0. Att sjelfve, eller vid förfall. genom säker man, dessa gillen öfvervara, upplösa dem kl. 12 å natten, samt i pastors-embetet genast, fölJande dagen, anmäla dem, som emot kristlig ordning bryter; 7:0. Att bevista kyrkooch skolråd och hvar för sin gård, säkra upplysningar meddela; 8:0. Att uti hvarje fall, som ordning och skick rörer, skyndsamt verkställa pastors order; 9:o. Att hvarje söndagseftermiddag mellan kl. 2-4 samla byng admitterade ungdom, husfäder och husmödrar samt föreläsa. i ordning, ur Nya Testamentet och Davids psalmer; pastor uppger . vidare hvad fortsättas bör i Gamla Testamefitet. Men vi fortsätta. Såsom ofvan nämnts, ligger Årjeng nära norska gränsen samt är en temligen stor by, hvarest ett par handlande ätven finnas. Härifrån går tvenne I vägar, en till Kristiania och den andra till Fredriksehall. Sistnämnda stad ligger 7 mil frän Årjevg. Samfärdseln mellan de bäda nabofolsen är på denna punkt ej obetydlig, synnerligast vid den ärliga marknaden på stället, och sämjan är nu god, sedan gränsridare och en oförnuftig tullagstiftning icke läugre störande ingripa i alla handelsförbållanden. Norskt båd: pappersoch silfI vermynt tages till och med i kronouppbörden å ömse sidor, cch man lefver på bästa fot med hvarandra. Referenten hörde dock en lgammal bonde i följande naiva ordalag klandra, att de båda brödrafolken ej hafva ett gemensamt mätt-, mål, vigtoch myntsystem. Jag kan icke begripa, sade han, Shvad Carl tänkte på, när han förenade Sverge och Norge, som icke skaffade oss denna gemensamma fördel. Vi skulle då ha undvikit bra mycket trassel och förargelse.4 Från den höjd, hvarpå en del af byn ligger, har man utsigt öfver den ett stycke I derifrån belägna Silbodals vackra kyrka samt prestgården, likasom hela den herrliga omgifv-nde dalen. Prestgårdens utmärkt vackra läge är i ett föregående referat skildradt, cch referenten förbigår säledes detta, endast nämnande, att kyrkoherdebostället äfven är ganska godt, hvartill Lindbäcks erkända duglighet som jordbrukare i icke Iringa mån bidragit. I denna by bor AnI nika Nilsdotter, moder till ett af de offer Lindbäck utsåg, en halffånig och ofärdig 20..rig yngling, som han sökte förgifta genom ett kräkmedel, ehuru detta ej lyckades. Följer man vägen från Årjeng till Långelanda, passerar man förbi gärden Huken, som ligger ett stycke till venster från vägen. Här bor i en liten stuga Daniel Andersson, hvilken Lindbäck icke mindre än fem gånI ger sökte bringa om lifvet, ehurn förgätves, sanvolikt derföre att Dan a Ae mm om mm K Mn MM