Aftonbladet – 16 november 1865, sida 2

ärer mottagit barnet äfven af barmhertighet, och mmade det i förening med sitt eget barn, oroales, efter någon tid, af barnets iråkade sjukdom, om yttrade sig i sårnader på kroppen, hvarjemte on började sjelf känna sveda 1 halsen och på ungan. Doktor Liborius, som i egenskap af äkare vid gasverket, egnade det sjuka barnet sin rård, antog dess sjukdom vara smittkoppor och örutspådde dess snara död, hvilken ock efter ett var dagar inträffade. Kort derefter började hutrun känna smärta i ena bröstet, hvilket lidande atvecklade sig till ett öppet sår. Hustruns oro olef nu mycket stor, då hon tillika erfarit, att parnets fader och moder varit behäftade med ve nerisk smitta. Doktor Liborius ansåg detta bröstidande bero på andra orsaker. Efter att hafva i cirka 5 veckor anlitat doktor Liborius, vände sig hustru Magnusson till prorincialläkaren doktor Montn, som genast, med nennes eget medgifvande, anmälte henne till in: agande å kurhuset, der hon intogs den 19 Maj och derifrån hon utskrefs den 1 Juli, sedan hon senomgått kur för syphilis. Hennes smärta och vedröfvelse ökades ännu mer, då hon kort derpå ramfödde ett dödfödt foster, hvarmed hon under jukdomen och kuren gått hafvande. Då hon iu återwändt till sitt torftiga hem, till man och venne Ibarn, är hon sjuklig och försvagad, nedtämd till kropp och sj il. . Det war naturligt att både hustrun sjelf och nennes man skulle vända sig med sin bittra klasan mot de läkare, hvilka de ansågo hafva, genom vårdslöshet eller förbiseende, vållat denna olycka. I första rummet anklagade de derför barnbördshusets föreståndare professor Hjort, som låtit det smittade barnet utskrifvas från sjukhuset, och derefter mot dr Liborius, som icke upptäckt att barnet led af syphilis, ej heller, under flera veckor, oaktadt hustruns ängslan och anmälan om anledningen till sin oro, uppdagade rätta halten af hennes bröstlidande. Med anledning häraf har mannen hos poliskammaren fordrat ansvar på de båda nämnda läkarne med begäran om skadeersättning, hvilken hemställan, genom konungens befallningshafvandes försorg, insändes till k. sundhetskollegium, som infordrade förklaringar såväl af doktorerna Liborius och prof. Hjort, som ock af provincialläkaren dr Monten och kurhusets läkare dr Lundblad. Prof. Hjort inskränkte sin förklaring derhän, att då klaganden uppgifvit, det professorn skulle från barnbördsafdelningen hafva utskrifvit såsom friska den förlösta modren till det ifrågavarande barnet jemte barnet sjelft, ehuru de, enligt klagandens uppgilt, haft sårnader, hvilka han ansett varit beroende af venerisk sjukdom, så har professorn ej något att i denna sak meddela, förrän det uppgifna förhållandet blifvit styrkt.? Dr Liborius redogjorde noga för barnets sjukdom, hvilken han funnit vara tydligt markerade smittkoppor, hvilka då voro gängse i staden. egande han i öfrigt ingen aning derom att barnet. hvars moder var honom obekant, jemväl möjligen kunnat lida af medfödd syphilis, hvarom en undersökning, under så fatta omständiggheter, skulle hafva varit nästan omöjlig?. Hvacd hustru Magnussons bröstlidande angår, yttrar -doktorn: Någon tid efter barnets död besöktes jag flera gånger af Magnussons hustru, som emellertid af andra personer blifvit uppskrämd och fått höra att barnets moder skulle vara misstänkt för venerisk smitta. Hustru Magnusson klagade då öfver en synnerlig plåga och ömhet i venstra. bröstvårtan, utan att derå på länge kunde märkas ringaste sjukliga förändring. Slutligen (omkring 3 veckor efter barnets död) började dock vårtan att ansvälla och excorieras. Som jag emellertid icke änvu trodde mig berättigad att anse denna sårnad för en primär syphilistisk symptom, och alldenstund hos henne inga tec: ken till samtidig sekundär smitta voro synliga; bad jag henne endast oftare besöka mig, för att få diagnosen fastställd. Icke nöjda med de råd jag meddelat dem, vände sig dessa personer till hr dr Montån härstädes, som lärer hafva hänvisat hustrun till stadens kurhus.? — — Dr Montens yttrande innehåller: att hustru Magnusson besökt honom i slutet af sistl. Maj och rådfrågat honom för ett indureradt sår p venstra bröstet, jemte en föga utbredd psoriasis å bröst och armar; att hon uppgaf sig hafva erhållit dessa åkommor efter det hon dgifvit ett barn, som haft utslag? och aflidit få veckor efter födelsen, samt att dr Montån ansåg hennes sjukdom vara symptomer af syphilis, då han, med hennes eget medgifvande, anmälde henne till intagande å kurhuset. Dr Lundblad attesterar endast sjukdomens beskaffenhet och qvinnans intagning på kurbuset den 19 Maj samt utskrifning den 1 Juli. Med anledning häraf förklarade sundhetskollegium att kollegium, i ärendets nuvarande skick, icke finner någon vidare åtgärd från k. kollegii sida påkallad?. Anders Magnusson anmälde nu saken till rädhusrätten och anhöll dervid att få, för dödsfalls skull, med vittnen styrka vissa uppgifna förhållancen, hvartill rådhusrätten resolverade, med åberopinde af sundhetskollegii utslag, att, med afseence å sakens beskaffenhet och i densammas nirvarande skick rådhusrätten fann sig icke kunna tillåta det begärda vittesförhöret. På denna punkt står nu saken, hvilken likväl är egnad att framkalla allvarliga betraktelser. Här har, utan allt eget förvållande, en ooe-medladl familj drabbats af en stor olycka, som vållat lhusmodren svåra lidanden och kansze en obotlig: sjuklighet. År det väl underligt att man söker derför vinna någon ersättning eller ätminstone påyrkar att få saken noga undersökt och utreda? Ar det icke både poliskammarens och sundhetskollegii skyldighet att värna denna den svagares rätt och att få allt möjligt ljus i en sådan sak? Ty det är in en möjlighet att olyckan uppstått genom vårdslöshet från barnbördssjukhuset, likasom det ock är en möjlighet att både barnet och dess moder varit vid utskrifningen friska, eller åtminstone saknade yttre kännetecken till den. ohyggliga sjukdomen? Är det då icke, för den allmänna säkerhetens skull, angeläget, att denna sak ej sväfvar i tvifvelsmål? Och bör ej i första rummet prof. Hjort sjelf vara derom an; ägen,s;i stället för att han nu visar saken ifrån sig dermed, att uppgifterna först skola bevisas? Men luru skola de kunna bevisas, om ej vittnent fi höras? Ar det ej professorn nog, att en olycka af denna beskaffenhet verkligen skett, vch är det icke han, som bör hålla undersökning ned sina sköterskor om förhållandet med barnet vid dess utskrifning? — Pre fessorn emottog sedermera barnet Lil obdvktion, men då Magnusson begärt få del af ok,duktionsprotokollet, så lärer detta blifvit hor,om förvägradt. Det är tillika att märka, att detta fall, då ifrån samma barnbördshus utskrifna barn nedsmittat sina di-mödrar, som emottP git dem på god tro, icke är ensamt i sitt slag. Antingen äro alltså sjukhusets föreskrifter i denna del alltför slappa, so härifrån? Ivsåg ni då inte att det var en snara? Han sade det till mig, då han fick fatt a i mig, och så skrattade han åt mig. Ack,