Aftonbladet – 16 november 1865, sida 2

kortvarig glädje, och jag, som då var ett barn, måste nu lida derför såsom qvinna. Så är det äfven med diz, Rosy. Du ville ha denne blonde och bläögde Antony, och jag måste betala prset derför. Hvarför skall jag lida? Har jag inte nästan krossat mitt eget hjerta och afstätt från en, som är mycket mera värd än både Antony och hans far, och om jag gjort det, hvarför kunden inte äfven I göra det? Det tyckes som om jag skulle bli ryckt från min siste tillflykt, lugnet, in i denna hårda strids larm och buller. Må så vara! Jag vill hellre komma i en ädel strid, än lefva trygg i en oädel fred. Rosy sof ännu lugnt och djupt, och Bea. trice klädde slutligen af sig och lade sig sakta bredvid henue. Det var nära dag. gryni: gen innan hon föll i sömn, och hon hade knappast sofvit en timme, då hon väcktes af ett halfqväfdt anskri. Hon for upp och såg Rosy sitta upprätt i sängen, seende sig omkring med en törvildad blick. Jag måste visst ha drömt!4 stammade hon. Jag tyckte att min man var här. Ja, det måste ni utan tvifvel ha drömt, Rosy. Lägg er ned igen och sof. Är vi säker om att det inte är någon fara, miss Gordon? Aro dörrarne riktigt stängaa? Ja, det äro de; men min trygghet hvil2; å nägonting starkare än ek och jernriglar. Ni kan vara öfvertygad att er man aldrig skulle våga beträda detta rum. Han ve ganska väl att han, om han gjorde ett så. dant försök, i nästa ögonblick skulle bli tvungen att lemna Carnoosie, Ni är full. komhegt trygg och säker här. eMen jag kan inte alltid stanna här.5 Nej, Stackars batn, det kan ni inte. Ack, hvarför skulle vi vare så oförsigtig och fly