Aftonbladet – 13 november 1865, sida 3

Brei? från Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 5 November. Uti ett föregående bref nämnde jag något om de rykten, hvilka förkunnade finansiella reformer och talade om besparingar inom flera af det franska statsverkets grenar. Äniv nar man visserligen icke erhällit någon visshet i detta afseende, men man har nuledning att tre, det ryktena komma att besanna sig, åtminstone till stor del. Att det är kejsaren sjelf, som tagit initiativet, behölver jag sannolikt icke anmärka, ty det är väl icke obekani för er, att Napoleon II sjelf sköter affärerna. Da han emellertid begagnar sig af embetemän, hvilka kallas ministrar, tär den eller den ministerns namn alltid stå i sammanhang med äfven de verkliga regeringshandlingar, som icke äro blott expeditionsaffärer, och är det derför nu Fould, som får representera den kejserliga sparsamheten, jag menar den möj ligtvis snart framträdande kejserliga sparsamheten, liksom samme minister alltid förr fätt göra. Då kejsaren inser, att något måste företagas inom finanserna, för att hälla allmänheten vid godt lynne, kallar han Fould till finansminister, och om oron inom nationen förut varit aldrig så stor, lugnar den sig genast när Fould flyttar in i det stora hotellet vid Rue de Rivoli. Om Fould redan är minister, men allmänheter tycker att det likväl kunde stå bättre till med finanserna, heter det alltid i Paris: Ni skall få se att Fould kommer att afgå; utgifterna äro så kolossala, att de aldrig kunna stå tillsammans med Foulds kända sparsamhet. Så hette sdet också nu helt vyligen. Man talade allmänt om att den nuvarande tinansministern skulle lemna sin portfölj, hvilken då komme att öfvertagas af den nuvarande ministern för åkerbruket, handeln och de offentliga arbetena. Men i denna vecka är man så öfvertygad om snart inträdande finansiella reformer, att man också tror fullt och fast att Fould stannar qvar vid Rue de Rivoli. Nu komma vi bestämdt att spara in 30 millioner francs om året, heter det i Paris. För kort tid sedan hoppades man på en besparing af 40 millioner, men man blir glad om de 30 kunna realiseras. Det är visserligen icke mycket, dock något. Den största delen af summan skall tagas på krigsoch marin-departementerna. I stället tör den effektiva styrkan till lands af 400.000 man, skulle Fraukrike nöja sig med 390.000. Huru mycket skulle reduceras på sjömakteu, har jag icke hört uppgifvas. Dernäst kommer finansdepartementets besparingar. Början är redan gjord med indragandet af en receveur general och med löfte om att alla de andra dylika posterna skulle, vid de nus. varande innehafvarnes frånfälle eller fri villiga afskedstagande, småningom gå samme väg. Så tror man, sig ätven veta, att en stor reduktion kommer att försiggå inom tullpergonalen, en naturlig följd af Frank. rikes lyckliga framskridande på handels frihetens väg. Men dermed är det icke slu på bespariogarne: det försäkras, att inga nya större offentliga arbeten komma at vidare företagas samt att dessutom alle ministrar erhållit förständigande, att be trakta alla af dem gjorda framställninga om tillökningar i de diverse posterna till 1867 års budget såsom aldrig gjorda och att dessutom bereda sig på indragningar i redan beviljade poster, d. v. s. i motsva rande poster för den kommande budgeten. Det lärer vara bloit ett departement, som icke får vidkännas inskränkningar, nemli gen undervisningsministerns, men nämnde minister får bereda sig på att ej heller få nägon tillökning i anslag. Delta lärer vä