Aftonbladet – 13 november 1865, sida 3

alla förhållanden borde ega rik tillgång på penninsar. Denna felaktiga uppfattning borde väl anses skingrad genom de af tinanskomiten framlagda faktiska uppgilter, hvilka på ett klart och ostridigt sätt ädagalägga, att den utelöpaude banksedelstocken bestämmes uteslutande af allmänna rörelsens behof af deta rörelsemedel, och att det icke vår i bankernas mskt att efter behag öka den utelöpande sedelstocken. Misslyckade försök i denna riktning ha blifvit gjorda både af riksbanken och af de enskilda banserna. Det är derjemte ett lika obestridigt faktum att, när en ny bank tillkommer och utgifver egna banksedlar, så inskränkas de förut i omlopp varande banksedlarnes belopp; såvida ej allmänna rörelsen af andra orsaker samtidigt vunnit i liflighet. Det är sannt att riksbankens sedelutgifning lidit intrång? af de enskilda bankerna, men enär dels de enskilda bankerna medfört långt större gagn än den olägenhet, som förorsakats af flerahanda banksedlar, och dels riksbanken, genom andra rörelseorenar, till hvars upptsgande enskilda bankerna föranledt, vunnit en ersättning, fullt motsvarande den inträffade minskning i dess sedelutgifning, så har dock på det hela riksbankens årliga afkastning bibehållit sig och riksbankens förmåga att fullgöra sina förbindeiser på intet sätt försvårats. Finanskomitn upplyser att, när de enskilda bankerna trädde i verksamhet och begagnade sin rätt att utgifva banksedar, så ökades den i omlopp varande banksedelstockenr, och omsättningen underlättades, u:an att ikväl på riksbankens metallutvexling utHiva tryckning?, samt anför vidare i afseende på banksedelutgifningen och den ammas förmenta tryckning på riksbankens metalliska kassa följande, som turde falla sig svårt alt vederlägga: ?Af öfversigten kan för öf igt, bland an: nat, inhemtas, att riksbankens och de öfriga bankernas sedelemissioner i sitt förhällande till bvarandra väl ömsesidigt emot: tagit inverkan af tillväxten i hvarandras sedelbelopp; men då denna inverkan egentligen yttrar sig sålunda, att beloppet af riksbankens utelöpande sedelstock minskats ungefär samtidigt med en mera märkbar tillväxt i de enskilda bankerna, och således hela den utelöpande sedelstocken icke ökats i samma mån, som de enskilda bankernas sedelemission stigit, följer deraf, hvad som ock ligger i sakeus natur, att någon tryck: ning på riksbankens utvexlingskassa af detta förhållande ej, såsom det dock stundom blifvit yttradt, varit eller är att befara, och det så mycket mindre, som det af ifrägavarande öfversigt äfven bekräftas att, då en betydligare tillväxt iriksbankens metalliska kassa visat sig, dess derutöfver i verklig heten utelöpande sedelstocks belopp sjunkit, men dere: ot de enskilda oankernas af riksbankassedlar bestående, inneliggande, kassa ökats samt i följd deraf deras sedelemission, hvilken sålunda väl, allteftersom affärslifvets behof på orterna dertill föranledt; suppleerat riksbankens, utan att dock medförå tryckning på dess metalliska kassa. Ehuruväl vi tro, attriksbankens årliga af. kastning ej lidit afbräck genom de enskilda bankerna, tillåta vi oss dock att anse denna så kallade bankovinst? icke böra betraktas säsom hufvudsak, för hvilken slltiog anna! bör uppoffras, utan hutvudirägaen är; huravida det svenska bankväsendet, grundadt på 1864 ärs banklag, motsvarar allmänheten: kraf på lättvader, med bibehållande af nödig trygghet i penningrörelsen? Ar dette icke förhällandet, utan anser man att riks. banken aliena eller annorledes beskeffade kreditanstalter vore ått föredraga, så må mar framlägga sina genomtänkta förslager; dy lika äro-måhända ej så lätta att ästadkomma, som de lidelsefulla, sanningsvidriga utgju telser, hvilka nyligen flödat från hr banko. fullmäktigen Sckwans läppar, i uppeobar af sigt att störa de enskilda bankernas kredit.