Aftonbladet – 11 november 1865, sida 2

den underordnade tjenstpersonalen var ännt mr Gervoises hesoldade spioner. Beatrice visste det och fann sig deruti, endast och alienast derför att hon icke ku de hopp: att få andra, som voro mera omutliga. Hen nes hefallningar blefvo emellertid alltid ut rättade, och ehuru mr Sione kna;past va inom porten förr än ett par nitiska tjenar hade rapporterat det för mr Antony Ger voise — mr Gervoise var för tiltallet icke hemma — så blef likväl hans anhållan at få tala med miss Gordoun genast henne med delad. Beatrice satt och läste högt för sin mor då dörren öppnades och mrs Gervoises pig: kom och berattade det med sin hala tung: och fromma min. Mr S:one!? stammade mrs Gervoise ekrämd vid ljudet af ett namn, som ljöc såsom ett förebud till kommande sorger Beatrice lyfte varnande sitt fivger. Hon sat med ryggen mot dörren, nära intill hvilker Browuson stod: men hon satt med ansigte mot en stor spegel, i hvilken flickan, hvar ögon sågo allting, märkte bäde den bety delsefuila gesten och den uttrycksfulla blicl som åtföljde densamma. Visa mr Stone in i biblioteket?, sad Beatrice lugnt, ?och sög att jag strax kom mer ned.? 7Ska ske, miss?, och den fromma Brown son försvann med en sådan itver, som on iöra för henne varit detsamma som att lyda Dörren hade koappsst tillslutits efter hen ne, då mrs Gervoie utbrast: SBeatrice. du blandar dig i dessa menni skors angelägenheter! . Ja, det gör jag, min älskling, men du ä trygg och räker.? ör du, Beatrice — du?? ? Åh, jag fär utkämpa n eller par bå