Ridderskapet och adeln har åter under tt helt förmiddasgspl nuw diskuterat frågan ym sjöförsvaret. Dagens temmeligen heta traböning öppnades af hr Skogman, som ill en början sökte ådagalägga, att grefve v. Platens förslog blifvit framlagdt, utan att vederbörande blitvit i stadgad ordning hörla. Vidare upptog han hr Adlersparres yttrande om flottans tillstånd och sökte visa, utt detia härrörde icke från det sedan 1824 ljda system, utan vore ett arf från den id då stora och lilla flottan tillförene voro delade. Slutligen öfvergick han till en vidyfrig kritik af grefve v. Platens Pgrunder? för sjöt r-varets reors an sation, dervid förutskickende den anmärkning, att man icke be höfde vara af olika tanka med gretve v. Platen rörande den föreslagna materielen. ej heller motsärta sig en minskning i per: sonal derföre att man motsatte sig personalens delning. Han bestred helt och hället vagnet al denna ätgärd, och sökte visa utt de skäl, som skulle motivera densamma, voro obällbara. Enligt hans förmenande sökte man förgälves eiter vagon bestämd karaktersskilnad emellan flottan och det föreslagna skärgårdsartilleriet, ellra helst som åtskilliga at de ölningar, hvilka påpekats såsom nödiga lör detta nya vapen säsom infanteriexercis för lindsvigningar, befästningars anläggning, s. v., e) vidare kunde komma till praksk användnivg, då på det nya vapnet besättningarnues styrka komme att blifva så inskränkt att den styrka som hela skärvärdsflottan kunde af sin bemanning afstå -j skulle utgöra mer än ett enda fältkom: pani. Sjömenskap var deremot i hr Skogmans tanka lika vödvändigt för betälet på de fartyg, som komma att utgöra skärvårdsariilleriet som på dem, hvilka skulle illdelas flottan. Nägon vinst af en arbetsfördelning vun äledes ej, och tal. mot NEN orsa a sk