Aftonbladet – 11 november 1865, sida 2

mr Gervoises hotande blickar. Beatrice såg modig och likgiltig ut, men kände sig dock orolig i sitt hjerta. Hon gaf icke vika och tänkte icke göra det; men hon kände denne man, och att känna honom var detsamma som att önska undvika hvarje strid med en så samvetslös och farlig menuiska. Det långa stilleståndet var nu brutet och al han skulle komma att hämnas, det visste Beatrice ga ska väl. 7Stackars lilla enfaldiga Rosy!? tänkte hon; det var en olyckhg dag, som förde dig till detta Carnoosie, hvilket ser så vac kert och inbjudande ut, men som i sjelfva verket är eti dystert fängelse. Ack, Car noosie, mitt eget Carnoosie, ska du då a!drig riktigt bli min egendom, mitt lugna hem, der jag kan lefva som lycklig maka, omgilv.r af barn? Nej, det blir det nog aldrig! — al: drig!? Hon satte sig modlös och nedslagen på en stol i bibhoteket, dit hon hade gått in och derpå talade en röst i henves inre, er ren och helig stämma, som lät lik Gilbert: — uppoffringens och pligtens stämma. ?Lycka, frihet, kärlek och dess välsignel. ser äro inte lifvets enda mål. Det finnes ett onuat, vida mera ädelt och stort, och det är pligten. Kn du köpa frid genom att öfvergitva denna stackars lilla varelse. som lefver under ditt tak — ett lam mel. lan tvenne vargar? Nej, det kan du inte — det kan du inte. Bättre då att gå uncei och dö med allt hvad du älskar, än att vare en så feg usling.? Samma eftermiddag anlände mr S:owe til Carnoosie och bad att få ala med dess ega anna. Förgäves hace Beatrice sökt at göra några förändringar i ett och anuet, sedan hon blilvit myndig. Hennes nya bus hällerska var bäde nitisk och ärlig, men