Aftonbladet – 10 november 1865, sida 3

VT Ansändt.) Hura länge skola bånkplatserna uti kyrkorna vara abonnerade och med lås och bom försedda! Om någonstädes dessa vederstyggliga band böra upplösas och rangskilnaden uppböra, så är det väl i kyrkan, ty inför vår Herre äro vi ju alla lika. Mången väntar derföre med otålig längtan att den stonden snart måtte varda kommande, då denna störande plägsed kommer att upphöra. Menigheten uppmanas ju ideligen och med rätta att besöka templet för gemensam andakt vid hvarje tillfälle då det öppnas och man har frihet att träda in uti helgedomen; men hvarföre bör man icke äfven då hafva frihet att i ostördt lugn genast få intaga de lediga platser som för åhörarne förefinnas. Der om någonsin borde väl jemnlikheten få göra sig gällande, och det är ett fult lyte för de protestantiska kyrkorna, att de vid de tillfällen, då alla skola uppträda endast såsom fattiga och syndiga menniskor, arrangera en förargelseväckande aristokratisk skilnad. De menniskor, som hylla frihet härvidlag, och det är mängden, kunna icke förmå sig till, om de ock mäkta det, att köpa sig plats, och förblifva alltså hellre stående, om ej plats i nåon bänk på gångarne är till finnandes. För att Bereda dessa tillfälle att under någon del af udstjensten få sitta, om plats saknas å lösbänfarne äro olika mått och steg vidtagna inom olika församlingar, men intet häraf har kunnat eller kan i mer eller mindre mån förekomma störandet af andakten ; och ej minst störande är att se att oftast de tillbommade platserna till större och mindre del stå toma och obesatta. Hvilken kan väl undra på, att få af dem, som