Aftonbladet – 10 november 1865, sida 3

fått stå större eller mindre del af gudstjensten, icke begagnar sig af den frihet som af kyrkobetjeningen, på befallning, erbjudes dem, att, nemligen af gunst och nåd få inträda uti de änkar, som mer eller mindre bullrande uppsas. Att allt detta skall i högsta måtto inverka mycket störande på mångens andakt, ja de flestas, lider ju intet tvifvel; derföre bort med köpsluten om bänkplatserna samt låsen och dörrarne, och låt allt gå stilla, fredligt och lugnt tillväga som sig bör vid den allmänna gudstjensten; då blifva de nu uppgifna giltiga hindren undanröjda för bivistandet af Guds hus, ty mången, ja ej få, göra nu hellre sin gudstjenst i hemmet för sig sjelfva, ehuru de företrädesvis skulle önska att ostörda få uppträda utitemplet och njuta af den gemensamma högtiden. Bänkplatserna i våra tempel up fylla ju således icke på sätt de nu äro upp Ana sin rätta bestämmelse, och då vi härmed öfverlemna våra och otvifvelaktigt mångas tankar och önskninar uti en så vigtig angelägenhet åt offentligheten, är det under den fulla tillförsigt och tro att man till och med på riksdagen kan genom ett initiativ taga saken allvarligt om hand och bringa denna ej heller ovigtiga fråga till en önskad utgång. Vi veta alltför väl att de församlingar, som sjelfva bygga och underhålla sina kyrkor, icke gerna kunna åläggas någonting uti förutnämnda Tlänseende, men kändt är dock, att flera dylika församlingar redan låtit, på sätt vi förordat, friheten inträda och att flera följt och de flesta utan tvifvel efter hand komma att följa exemplet. Frigörande från förutnämnda tvång uti lomkyrkorna. hvarom regering och rikets ständer kunna och böra besluta, se der andemeningen med denna vår artikel! De tidningsredaktioner, som gillande upptaga våra här uttalade åsigter i frågan, anhälla vi benäget täckas intaga artikeln med, om så nödigt anses vara, sina tillägg. Ifrare för tidsenliga reformer.