Aftonbladet – 10 november 1865, sida 3

Till redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af en i N:o 251 och 252 af Af. tonbladet detta år insänd artikel med öfverskrift Huruledes en jernvägsopinion tillverkas? anhåller jag om plåts för nedanstående, ehuru det torde vara at föga intresse för allmänheten att taga notis om de strider inom provinsen Wermland, hvilka föregått landstingets beslut att förorda den norra jernvägssträckningen. Jag torde först böra upplysa derom att orsaken hvarföre Carlstads representant ej kallades till något sammanträde efter den 12 Augusti var helt enkelt den, att detta sammanträde var det sista och kom:terades betänkande i jernvägsfrågan omedelbart derefter lades under pressen. Insändarens egna ord angående sammansättningen såväl af utskotten vid landstinget som af komiten förjernvägsfrågans behandling, neml. att 3 afde 5 komiterade samt 6 af 9 utskottsledamöter voro bestämda anhängare af norra linien, tyckes ju klarligen bevisa att en stark majoritet vid de båda landstingen förefans, som ansåg sträckningen öfver Norum—Nilsby vara den för provinsen fördelaktigaste. Det hade visserligen för denna majoritet varit lätt att helt och hället utesluta de i jernvägsfrågan olika tänkande vid utskottstillsättningarne, men då samma majoritet äfven ville i denna fråga gå till väga med största moderation så inrymde den äfven plats för den andra åsigten. Det synes derföre förunderligt att de 2:ne anhängare till den södra sträckningen, som funnos inom komiten, hvarken der eller annorstädes framställt de skäl som talade för den södra linien eller åtmistone i en reservation till betänkandet sökte framhålla fördelarne af denna sträckning för landstingsmännen och allmänheten. Då de ej gjort detta före landstinget torde de nu hafva föga skäl till att beklaga sig öfver det beslut som der fattades, isynnerhet som alla komitålelamöterna unclerrätfades att betänkandet skulle förkomma till slutligt afgörande den 12 Aug. Insändaren har genom att åberopa hr Norrbys anförande just bevisat motsatsen af hvad an önskat, alldenstund det synes klart att, om len skog som nu förödes genom oförnuftigt svedjande, komme en utvidgad jernhandtering I godo skulle deraf både enskildt och allmänt sagn uppstå. Det lönar emedlertid föga mödan att här vwilare tvista med den anonyme insändaren om le skäl som tala för den ena eller, andra sträckningen af jernvägen genom Wermland ej heller att försvara komiterades beräkningar i betänkandet. Dessa beräkningar äro nu tillgängliga för såväl statsmakterna som de auktoriteter hvilka angående ernvägsfrågan böra yttra sig, och det kommer snart att visa sig om komiterades anförda skäl skola gälla mer eller mindre än de som den anonyme nsändaren behagat framlägga. Filipstad den 2 November 1865. Anton Sjögren.