Aftonbladet – 10 november 1865, sida 2

4. Den närvarande representationen öpp-fi ar sålunda ett deltagande i lagstiftningen sl många sådana personer, som helt visst drig skulle ifrågakomma, derest de borden väljas i riksförsamlingen genom det all-h änna förtroendet. ok Emellertid torde kanske rättvisan forårafi tt man, äfven med ögat öppet för de bri-s ter, som vidlåda vår press, i likhet med ånga andra institutioner och samhällseleI enter, icke förbisåge helt och hället dess!s örijenster. 1 Betraktar man den lokala pressen, som li örer sig inom mindre områden, så tinner i nan att den öfverallt befrämjar ellt godtli ch nyttigt inom dessa kretsar. Och ötverJIt — åtminstone äro undantagen ytterstl: ällsynta — står den öppen för meddelanI: len och gensägelser från dem, som hafval vågot att yttra eller anmärka. Det finnes j ett enda litet blad, som icke på detta vis verkligen utgör ett språkrör för sin ort. Naturligtvis framträda der äfven lokala striligheter af mer eller mindre småsinnad beskaffenhet; men då är äfven detta ett utryck af den på stället rådande andan, Betrakia vi de tidningar, som sysselätta 8 Med de stora samhällsfrågorna, så kall ingen opartisk domare förneka, det icke denna press gått mycket Den bitra polemiska tonen jemte anfallen på motdändares personliga förhållanden hafva gfvit rum för en mycket upphöjdare ständpukt. Pressen har tillegnat sig alltmer sekkun:ikap och står, öfverhutvudtaget, lifvad af myceken patriotism. Det är genom denna verksamhet, som många frågor blilvit utredda och opinionen mognad för de reformer. som derefter blifvit lätt genomförda, sedan de kort förut rönt ett svårt motstånd. Ja wi påstå utan öfverdrift, att de flesta at de samhällsförbättringar, som på de sednare årtiondena blifvit, till vårt lands heder och lycka, utförda, hafva haft för denna framgång att tacka pressens mödosamma utredning och bearbetning. Jemte detta arbete i positiv riktning — hvilket vi tidningsredaktörer ega rätt att räkna oss till berömmelse — står ett anmat, som är af ej mindre vigt, nemligen öfwer vakandet af maktmissbruk och förseelser. För den tryggade bo ga frihet, landet åtnjuter, hatva vi i väsentlig mån vär tryck frihet att tacka. I andra länder, der tö hållandet är annorlunda, senterar och saknar man djupt denna stora förmån. Det är härmed allsicke vår mening att skrifva någon apologi för pressen, hvilket vi, uppriktigt sagdt, anse obehöfligt; men endast att möta äfven denna hbaltlösa i vändning från deras sida, som söka skäl till att förkasta det hvilande representationsförslaget. Vi må dock, efter ämnet kommit på tal, erinra, alt många misstag, som pressen nu begår, skola icke inträffa i den stund regering och myndigheter med större beredvillighet gå tidningsredaktionerna tillhanda med faktiska upplysningar i förekommande fall, der sådana äro nödiga. Med fägnad bör erkännas, att mycket i detta hänseende är bättre än fordom, och att den fiendtlighet, hvarmed man förr från dessa håll betraktat pressen, gifvit rum för ett vänligare och aktningsiullare bemötande. Men man må väl snarare förundra sig, under de förhållanden som varit, att icke flera misstag blifvit begångana och en långt större bitterhet gjort sig gällande. I öfrigt är det gilvet, att pressen skall utveckla sig till ett bättre, i samma mån nationen i dess helhet utvecklar sig mot detta mål och i den mån vår akademiska bildning blifver mera praktisk, så att män af studier kunna egna sig åt tidning varens kall. Nu råder en så stor brist på goda förmågor i detta hänseenae, att män gen tidningsredaktion söker förgäfves, äfvem mot vackra honorarier, viana sådana biträden. Till sist gäller äfven om tidningsredaktörerna, att de böra åtnjuta den aktning de förtjena, ej blott för sina personer, utan ock för sitt yrke, derest den makt, som det offentliga ordet eger, ej skall falla endast i sådana händer, som icke fråga efter silt anseende. Och ett sådant förhållande vore vida farligare än om en och annan publicist med rättrådighet och talang blefve i vårt land, likasom det sker i alla andra länder, invald på grund af allmänt förtroende i riksförsamlingen.