Aftonbladet – 10 november 1865, sida 2

Hornboskapspesten etår fortiara på dagordningeni England, Skowland, Ryssland, Holland och Belgien. Temat är rikt och oenigheten stor hvarifrån deuna sjukdom har blifvit utbredd, medlen för densammas undertryckande i de länder der den redan är utbredd, sättet för sjukdomens utestängande från de länder der den ävnu ieke visat sig — och slutligen tvistas huruvida det är en boskapspest eller blott en svår tyfus. I England tilläggas ryesarne skulden för att ha infört den: ryssarne protestera och bemöda sig att väcka misstankar mot Holland, och derifrån svaras, att inga andra än engelsmännen sjelfva äro vållande till sjukdomen, i det att holländarne erbjuda sig att påvisa när, hvar och huru sjukdomen först kom från England till Holland. Emellertid är det ett obestridligt faktum att boskapspesten alltmera griper omkrig sig i England och Holland. Auktoriteterna äro oense i den vigtiga punkten om de skola påbjuda en allmän nedslagtning af alla de boskapshjordar hvari sjukdomen visar sig, eller om man skall inskränka sig till att påbjuda isolering af de sjuka djuren och försöka deras botande. Begge metoderna användas. 1 en laddning af 108 djur, som ankom till Harwich, fanns ett enda sjukt djur, och man slagtade dem alla. På tlera ställen i England nedslagtas hela boskapsstammar, trots egarnes protester och anspråk på ersättning. Samtidigt härmed afstänges all införsel från smittade orter; men man erkänner att detta förbud icke kan nöjaktigt öfvervakas. En stor olycka är att England saknar en telrik stab af skickliga veterimärer. Den högre veterinärskolun i London gör ovilkorligen sitt bästa; men de personer, som deritrån utsändas, och som regeringen anställer för att kontrollera sjukdomen, äro i allt för många fall veterinärer blott till namnet, och af brist på tillräcklig sakkunskap hos dessa män, gå många symptomer, som kunde gifva vägledning till et botemedel, opåkalladt förbi. Bland de mest oroande oms digheterna vid denna landsplåga är måhända den störst, att man icke vet eller får veta hvilka och huru många djur som nedslagtas eller dö af sjukdomen. Det åligger icke egaren af de sjuka djuren någon törpligtelse att inberätta sjukdomens utbrott eller upphörande. En mängd landtmän föredraga att successive nedslagta sina boskapsstammar, så snart någon individ befinnes sjuk, och aiyttra köttet, hellre än att utsätta sig för djurens nedslagtande på en gång efter auktoriteternas befallning. Fastän sjukdomen äfven i Skottland spridt sig och förorsakat stora förluster, synes dock att ea mera förnuftig uppfattning af sjukdomen der gjort sig gällande. En i Edinburg nedsatt komit har utarbetat förslag och råd med hänsyn till sjukdomens behandling, hvilka förtjena mer uppmärksamhet än hvad annars har framkommit rörande sjukdomen. Nämnda komite uttalar sig bestämdt för den åsigt att smittämnet ölverflyttas på djurorganismen genom inandning, och på detta sätt intränger sjukdomen i blodet och de olika delarne af djurkroppen. Det är otvifvelsktigt att sjukdomen sprides genom smitta och den kan sannolikt föras från det ena stället till det andra med personer som ha tillsyn öfver boskapen. I allmänhet gå 6 å 7 dagar om innan sjukdomen utvecklat sig, men den kan äfven ligga outvecklad i djurorganismen tre gånger så lång tid, utan att bestämdt framträda. Slutligen förordar komiten åtskilliga medel mot sjukdomen, hvilka vid flera tillfällen visat sig verksamma, utan att kunna sägas vara fullt radikala. Att de engelska och skottska landtmännen, såsom ofvan blifvit antydt, föredraga att afyttra sin boskap i stor mängd till slagtarne framför att utsätta djuren för sjukdom och konfiskation, synes deraf att köttpriserna i Englands större städer, långt ifrån att stiga, tvärtom hålla sig vida lägre än man i allmänhet förmodat skola bli fallet. Dertill bidrager ock den ofantliga tillförseln i höst från utlandet af gödboskap, får och svin. Men såsom ganska säkert antaes att kreaturspriserna i England skola bli betydligt höga nästkommande vår och sommar. Denna omständighet har gifvit Danmarks landthushållningssällskap en lämplig anledning att än ytterligare intressera sig för boskapsexporten från Danmark, hvars landtmän uppmanas att i vinter rikligt utfodra sin boskap med spanmål och oljekakor för att tillgodogöra sig den fördelaktiga konjunktur, som synes vara i annalkande. Under enahanda vilkor erbjuder sig