Aftonbladet – 10 november 1865, sida 2

täck träd gning. Sedan fabrikens början sistlidne höst har den tillverkat minst 12.000 tunnor slammad krita, som afgått till alla orter, äfven till utlandet och vinner god afsättning. Qvarnby kritbruk är enligt kännares försäkran det största och bäst inrättade i hela Europa. —— Bland de invändningar, som blifvit uppletade mot det hvilande förslaget, af dem, som söka anledningar att, med någon skymt ef skäl, förkasta detsamma, har ock varit den: att pressen — en tygellös och demagogisk press? — skulle få för mycket att säga vid valen, särdeles vid landstingens val af representanter till öfre kammaren. Då nemligen dessa kunna väljas fritt öfver hela landet och då representanterna ej åtnjuta någon aflöning, så skulle valen, förmenar man, till hufvudsaklig del fella på personer inom hufvudstaden, och der på sådana, som utpekades af tidningarne, ja kanske på tidningsredaktörerna sjelfva. Detta inkast bemötes af Göteborgs Handelstidning i en gifva. ?Vi fästa oss ej, säger tidningen, vid det i sjelfva föratsättningen, att icke orimlig: på landsbygderna skulle finnas framstående aktade män, som åtoge sig det hedrande, fastän lönlösa uppdrag, hvarom fråga är;. ej heller vid den lika absurda satsen, att landstingen skulle vara så osjelfständiga valkorporationer, som argumentet angifver, under det förhällendet helt visst är tvärtom — men vi sentera den ovilja, som i detta påstående yttrar sig mot landets press under farhågan för dess alltför stora inflytande. Äfven den, som ej anses förhindrad att p ädan ovilja samt undersöka om och i hvad mån den kan anses berättigad. Vi höra till dem, stor makt lagd i händerna på någon som helst särskild auktoritet, vare sig den representeras af en person, ett kollegium, en riksförsamling eller korporation af hvad beskaffenhet som helst. Vianse nemligen ett samhälles borgerliga frihet endast då rätt betryggad, när 1:0o den enskildes rättssfer är så vidsträckt och så fast som möjligt, samt 2:0 statens myndighet är fördelad på olika tyngdpunkter, uti de olika statsinstitutionerna, ställda med hvarandra i ett behörigt ordnadt organiskt samband. Hvarhelst denna ordning — af jemnvigt, om man så vill — lemnat rum för en obehörig tfullkomlighet hos ett enda element, så uppstår lätteligen maktmissbruk, hvaraf följa stora vådor för samhällets lugna utveckling. Denna åsigt gör sig gällande äfven i afseende å pressen, och vi hafva mer än en gång öppet uttalat, att vi ej önska åt densamma större inflytande än den i vårt land eger, hvilket är tillräckligt stort, för att kunna gagna, men tillräckligt inskränkt, för att ej kunna göra mycket ondt. Det vi böra sträfva efter är, att allmänheten sjelf vinner en så upplyst och sjelfständig öfvertygelse som möjligt. Detta är vårt höga mål; deri ligger vär uppgift, och i samma mån vi närma oss dertill, i ju högre grad skall allmänheten blifva oberoende af pressens 8. k. ledning?. Det är således med pressens makt, som med hvarje annan, att den, under det den samvetsgrannt fyller sitt kall, gör sig sjelf, i viss mån, alltmer umbärlig. Ledde af en sådan öfvertygelse, hvars upp1 riktighet ej må betviflas, kunna vi ock med någon opartiskhet yttra oss om den ofvan citerade anklagelsen mot vårt lands press och dess befarade, obehöriga inflytande. Hvad det sedvare angår, så anse vi det ganska stort, när pressen uttalar verkliga sanningar och verkar i det godas tjenst Visserligen möter den äfven här ofta mi stånd hos rädande fördomar och den s viskhet, som tillhör menniskonaturen — och det kanske mest — hos det småsinne, som ju ofta råder bland menniskor, irdeles inom mindre samfund. Men det sanna och goda är dock en så stor moralisk makt i och för sig, att den alltid gör sig, ,om ock småningom, gällande. Den press, som verkar i denna makts tjenst, har sålunda alltid ett stort inflytande, och att detta är berättigadt och välsignelserikt, lärer ingen redlig menniska förneka. Gör sig åter pressen till målsman för låga böjelser eller sjelfviska syften, så kan den naturligtvis också hafva inflytande inom kretsar, som äro härför mottagliga; men ställd i strid med ädlare krafter på samma område och med lagen, som står såsom skydd för den verklig. triheten, skall detta inflytande alltmer försvagas och småningom upphöra. Huru svårt och huru långvarigt detta arbete till det ondas bekämpande blifver, beror här, såsom i andra hänseenden, uppå ett folks moraliska ståndpunkt och upplysning. Nu är det emellertid efter en och annan, på den lägre ståndpunkten stående tidning, som man ofta bedömer hela vårt lands press, dervid man framhåller, att just det sämsta och farligaste bladet har den största spridningen bland allmänheten. Denna sednare omständighet betyder för oss föga, då vi veta, dels att en betydande del af samma blads läsare finnes just inom de samhällsklasser, som mest klaga öfver pressens missbruk, dels att tidningen har föga eller ingen auktoritet bland dån stora massan af befolkningen, från hvars mun man fastmer ofta förnimmer uttryck af stor harm öfver det sätt, hvarpå bladet utsprider osanningar och gör samhällets högsta personligheter till föremäl för löje och hån. Och ingens ära kränkes af ett anfall i detta blad. Att bedöma hela landets press efter detta enstaka fall, är alltså en stor orättvisa. Tvärtom intager, såvidt vi kunna döma, genom någon kännedom om förhållandena här och i andra länder, den svenska pressen en ganska aktningsbjudande ställning, just i moraliskt hänseende. De fall: att olika tidningar äro köpta organer för vissa intressen, som i andra länder äro ganska vanliga, hafva hos oss varit ytterst sällsynta, och ett sådant uppdagadt förhållande har varit nog att beröfva ett blad allt anseende. Den öfverallt rådande vanan, att pressen läter sitt omdöme bestämmas, vare sig rörande litterära alster, konstnärer, m. m., af honorarier eller andra biafsigter, är hos oss okänd, och saken skulle, om den inträffade, snart brännmärkas af allmänhetens bittra ogillande. Äfven mot andra sidoinflytelser håller sig vär press, till regeln, ganska mycket på sin vakt. Och folkets lynne är i öfrigt sådant, att en tidnings omdömen genast korrigeras af det ogillande, som de kunna möts, ej blott från andra tidningar, utan ock genom framträdande insändare och personliga förebrå-? elser. Mängden känner icke huru många förmyndare en tidning bar öfver sig, och huru stor sjelfständighet det ofta behöfves, för att ej låta sig rycka åt den ena eller andsh det gifves många områden, de illåter en tidning attinverka 212 omdömet. Särskildt gälza om val till vissa förtroening måste i detta fall, i vårt stor försigtighet, för att ej an handlar tvärtemot dess goda :j synas vara ledd af tidninest gäller detta om korporan egenskap som landstingen, vilja låta imponera på sig. a farhågan att tidningarnes egna skulle komma alltför mycket i artikel, som vi göra oss ett nöje att åter-. som icke älska alltför!.