Aftonbladet – 8 november 1865, sida 2

STOCKHOLM iden 8 Nov. Med anledning af den högtidlighet, hvarmed å föreningens årsdag den 4 November den första jernvägssträckning, som sammanbinder Sverge och Norge, öppnades för tra fik, innehåller Norska Aftenbladet en ledande artikel, som andas det mest unionsvänliga sinnelag och tillika innebär en er inran derom, af huru stor vigt den svenska representationsreformens genomförande är för befästandet och utvecklingen af unionen, hvars bristfälliga och ofullständiga skick utan tvifvel skall fortfara så länge vårt land har qvar sin närvarande urbota representation. Det norska bladet yttrar sig på följande sätt: De naturliga svårigheter, med hvilka anläggningen af denna jernväg kan ha haft att kämpa, äro naturligtvis ett intet i jemförelse med hvad man sett utfördt af större stater. Större hinder än naturen lägga dock mången gång mensklig fördom, ovilja och deraf uppkommande missförstånd i vägen för civilisationens och det fredliga framåtskridandets verk. Men icke heller i detta afseende har det nya företaget haft något hinder att bekämpa. Det ligger ett glädjande förebud uti att sålunda se tvenne sjelfständiga folk, som för icke stort mer än femtio år sedan stodo emot hvarandra såsom arffiender med vapen i hand, nu anstränga sina krafter för att tillsammans och till gemensam nytte tillegna sig detta den nyare tidens mäktiga hjelpmedel i utvecklingens tjenst, och detta icke på grund af ett godtyckligt herrskarebud eller till följd af en öfvermodig påtryckning från den starkare på den svagare, utan af frivillig ingifvelse å båda sidor och af ömsesidig beredvillighet, med erkännande af att gemensamma intressen kräfva det och att det endast kan vara till nytta för begge. Vägen till detta mål har icke öfver allt varit så helt och hållet jemn och banad; den har fört öfver mer än en brant höjd, och ibland har det väl snarare gått nedåt och tillbaka än uppåt och framåt. Nu är det likväl ljusare utsigter för framtiden, och bland dessa bygga vi icke minst på den allvarliga vilja och de ihärdiga ansträngningar, som det stora, upplysta flertalet af det svenska folket utvecklar för att ändtligen en gång frigöra sig från föråldrade institutioner, som genom den skarpa kontrast, hvaruti de stå till andan i vär unga statsförfattning och de åsigter denna framkallat här i landet, ha lagt svåra hinder i vägen för ett hastigare närmande och en förtroligare anslutning mellan folken i de förenade rikena. I det vår tanke i dag, föreningsdagen, med glädje och tillit följer jernbantåget öfver riksgränsen, erkänner den väl till fullo betydelsen af detta föreningsmedel mellan folken och hvad man deraf kan vänta sig; men den kan dock å andra sidan icke dölja för sig sjelf, att äfven de största lättnader i den materiella samfärdseln icke skola kunna leda till de resultat, som kunna uppnås genom en större öfverensstämmelse i grundsatserna för samhällets ordning och det sätt, hvarpå dessa äro genomförda och yttra sitt inflytande på folkandan. I denna betraktelse ha vi synnerligen på denna dag den allvarligaste uppmaning att örska lycka och framgång åt lösningen af den stora samhällsfråga som för ögonblicket i högre grad än något annat sysselsätter det svenska folkets tankar och håller dess krafter i verksamhet. Viha allt möjligt skäl att hysa denna önskan, ty den påtänkta reformen i den svenska representationen kan icke vara oss likgiltig; verkningarne deraf skola icke inskränka sig till Sverge allena, äfven vi skola komma att skönja dem i deras aflägsnare följder. Blir utgången den, att Sverge får en verkligt folklig representation, som hindrar allt kastväsende från att öfva ett oproportionerligt och orättvist inflytande på folkviljans uttryck, skall den komma att helsas med allmänt jubel äfven här i landet, i det en ymnig källa till misstroende och disharmoni derigenom skall bli uttorkad, och en fast grund lagd till större öfverensstämmelse och förtroende mellan folken. Deras sanna och naturliga intressen stå i sådan harmoni med hvarandra, att det är omöjligt annat än att ett vidsträckt område måste åt dem öppnas för samverkan, så snart de konstlade skrankor falla, hvilka hållit dem aflägsnade från hvarandra och bidragit till att förvilla den riktiga och tillitsfulla uppfattningen af hvarandras väsende och tänkesätt. De politiska institutioner under hvilka ett folk är uppfostradt och lefver utöfva ett så genomgripande inflytande på hela dess riktning, genomtränga till den grad hela dess åskådningssätt, att det icke utan svårighet kan frigöra sig derifrån i sin uppfattning af och sin ställning till ett annat folk, hvars lif är ordnadt i andra, helt olika former. Ju närmare således fvenne sådana folk stå till hvarandra i andra afseenden, desto skarpare skola dessa olikheter kännas, och desto skadligare skola deras verkningar kunna vara, i det hvardera parten vill hälla på sitt. Ehuru friheten är gammal i vårt brödraland, har dess utöfning likväl varit bunden vid former, som i hög grad strida mot de begrepp, hvilka här i landet äro rådande i afseende på ett statsskick, som skall tillfredsställa folkets rättmätiga anspråk på dess åtnjutande, och vi ha vid gifven anledning sett sådana resultat af dessa former, att vi haft goda skäl att betrakta dem med mindre förtroendefulla ögon. Erfarenheten har visserligen öfvertygat oss, att det skulle vara vår egen skuld, om de trädde oss för nära, med förolämpning af hvad vi skatta högst; men i denna erfarenhet har tillika legat inskärpandet af en förbehållsamhet, som mången gång blifvit lagd oss till last, väl icke med rätta, men som i alla fall väckt och underhållit känslor, som icke alltid varit så broderliga. Genomförandet af den förestående