Aftonbladet – 8 november 1865, sida 2

BEATRICE Romen i tvenne delar. AF Julia Kavanagh. Han grälade på mig för brefvet som jag skref, hviskade hon, och sade att jag skulle akta mig att skrifva ett annat, och så gjorde han detta! Gud hjelpe mig!? tillade hon, knäppte ihop sina händer och såg upp mot den rena blå himmelen, som med lugn åser alla menniskornas orättvisor. — ?Gud hjelpe mig! Jag var min fars ögonsten och hans hjertas älskling, och nu blir jag slagen så! Ack, miss Gordon, jag kan bli tokig när jag tänker på att det är sannt! Jag gifte mig med honom af kärlek för några få månader sedan. Kan det väl ha kommit så långt? Hvad har jag då fijnt? Jag önskade ingenting annat än att ehaga hoaom och vara lycklig med honom, och nu sger ni hur han behandlar mig! Denna morgon, miss Gordon, då jag visade det här märket för mr Gervoise, ryckte han på axlarne på sitt otäcka franska sätt och svarade, att hans son hade berättat honom, att jag hade fallit och stött mig, och försäkrade med ett leende — han log sitt ohyggliga, förhatliga löje — att ingen skulle tro mig.? Men jag gör det — jag tror er och jag vill hjelpa er?, sade Beatrice med värma; Pskrif brefvet, säger jag er, eå ska jag laga att det kommer riktigt på posten.? Ja, jag eka göra det, snyftade den stac) Se A. B. nr 183—197, 199, 201—207, 209, 211—216, 218—222, 224 —227. 220—233, 235 —237, 239 -U5, 27—252, 234 257 och 258.