Aftonbladet – 1 november 1865, sida 3

Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 27 Okt. I Tyskland råder stor uppståndelse i aniedning af återupplifvandet af 1819 ärs beslut i Carlsbad, reaktionära i äminnelse, hvilket återupplifvande finner sitt uttryck i de preussisk öster ikiska depeecherna ai den 5 och 8 dennes till senaten i Frankfurt. Detta de båda stormakternas fälttåg attalades utan tvilvel i Gastein, Man tänker anoripa föreniogarne, representantkongresserna, turnerförsamlingarne och öfriga manifestationer af det suveräna folket, säsom man uttrycker sig. Denna synpuvkt är den ledande, åtminstone för Osterrike, der de Metteroichska traditionerna ännu äro mycket verksamma. Preussen har dessutom andra planer. Det vill mediatisera mellanpch småstaterna och verkställa detta med Bismarcksk junkerhumor just i samråd med Österrike och förmedelst förbundsdagen. De mellanstora och mindre staterna ekola med egna händer gräfva sin graf. Deua är le dessous des cartes i det af Preussen och Österrike mot senaten i Frankfurt och hr von Beust började reaktionsfälitåget. Mellan Berlin och Wien å ena sidan samt senaten i Frankfurt å den andra kommer en skriltvexling att försiggå under någon tid; derpå blir saken af någon, hvem det wu kan bli, dragen inför förbundsdagen. Förbundet skall till en början göra sig till och icke vilja biträda vid det af stormakterna uttänkta populära steget. Sedermera skall det döck gä in derpä. Då det gäller att bekämpa folktänkesätten, hålla de tyska regeringarne slutligen alltid åter tillsammans, vill bekräftelse på det något familjera, men träffande ordspråket: Les coups ne se mangent pas entreux. Det politiska lifvet skall öfveralli i Tyskland förqväfvas, och grundval läggas för Preussens och Österrikes dubbelvälde i de tvska länderna. Denna ganska allvarsamma fråga har sin pikanta sida deri, att Österrike äter, likasom i Gastein, blir duperad: af Bismarck. Det vigtigaste för Österrike är nemligen att undertrycka det förhatliga föreningsväsendet, hvaremot Preussen tillika tänker på de regeringars nederlag, hvilka i dessa föreningar söka sitt hemliga stöd mot Preussen och till förmån för partikul rismen. Det är bekant, att äfven det augusten: urgska partiet hemtar sin särskilda kraft från de slesvigholsteinska föreningarne. Österrike gör säledes äfven här en god handräekning å de preussiska anuexionssträfvandena. Så långt äro grefve Bismarcks förehafvunden i denna fråga lätt begripliga. Men den sluge prenssiske premierministern har dock icke betnkt, hvilken skada detta förnyade uppträdande i förbund med Österrike måste göra honom i vesterns och isynnerhet Frankrikes ögon. Grefve Bismarck hade redan i Paris och Biarriz anlitat hela sin vältalighet för att undanrödja det genom konventioner i Gastein uppkomna misstroendet samt försäkra kejsar Napoleon och hr Drouyn de Lhuys, att nämnda öfverenskommelse uf den 15 Augusti endast var en arnan iorm för det provisoriska tillståndet i hertigdömena till undvikande af konflikter mellan de båda förvaltningarne, men ait Preussen elltid är beredt till ett törbund med Frankrike och Italien. Ty deri bestär framför allt hr Bismarcks finesse, att han häller allianserna raed Österrike och Frankrike öppna för sig och TR pys og IDLE A W TMS a res Så fn INGE Ng RATES ör SEA NT är a