Aftonbladet – 1 november 1865, sida 3

der sådana förhållanden helt enkelt skilja honom från förordnandet samt anse onödig? att höra honom, är ett förfarande som antager stämpeln af eit groft förbisecnde af alla lagliga former. Det antyder äfven att en lugn och mogen pröfning icke egt rum, utan att de uppväckta passionerna dikterat beslutet och detta är så mycket mer att beklaga som de, hvilka fattade deita beslut äro domare. Allmänoheten bar välgrundade anspråk att dessa tjenstemän företrädesvis skola kunna bemästra sina lidelser samt undvika hvarje åtgärd den der fär utseende af att enviast vara ett uttryck af hämdbegär och sårad embetsmannahöghet. Huru skola också rättsökande parter kunna få någon aktning för domaren och huru skall någon tro på hans oväldiga granskning af tvistemålen kunna uppstä, då man finner att hans omdöme och förstånd esomoftast under hans tjensteutöfning förvillas af hans passioner. Det är beklagligt att tiden för det ifrägavarande förordnandet redan utgått innan K. M:t fattat sitt beslut i saken. Man hade eljest kunnat få ett prejudikat på, huruvida en tillförordnad domare kan, utan att blifva hörd, helt enkelt skiljas från sitt förordnande, då detta är gifvet på visa tid, samt huruvida den myndighet, som skiljer honom från förordnandet icke en gång behöfver besluta att de angifvelser för fel itjensteutöfning. hvarpå beslutet grundat sig, skola komma under domstols pröfning. Vi betvifla högeligen ati K. M:t skolat gilla ett sådant förfarande, som strider mot alla antagna rättsprinciper och förestafvas af godtyeket, icke af lagen. Vi upprepa äunu en gäng att våra anmärkniagar i afseende å nu omnämnda händelse endast och allenast gälia sakens behandling inför magistraten samt att vi icke velat eiler vilja inlåta oss ifrågan huruvida den för fel angirne, till desamma gjort sig skyldig eller icke. Efter hvad vi här ofvan sökt ådagalägga är det af högsta vigt att andra grunder följas vid förordnandens utdelande än de som Destämmas af godtycket samt att bestämmelser gifvas rörande den tilliörordnades ställning, ty huru skull man kunna vänta sjeliständighet i åsigter och omdömen hos tjenstemannen, då ett enda ord, en enda uttalad åsigt har till följd att den misshaglige egenmäktigt och godtyckligt skiljes från sin befattning.