Aftonbladet – 1 november 1865, sida 3

förstulet den unga frun. Antonys sätt, som var ömt mot hans unga hustru och trotsigt mot henne sjelf, öfverraskade icke Beatrice; men deremot kunde hon ej annat än förvåna sig öfver Rosy,som var munter, barnslig och näbbig mut alla andra, men, så of a hon mötte Beatrices blick, blef alldeles förstummad och tycktes rysa till med en förskräckt min och se på sin man eller mr Gervoise, likasom för att bedja om skydd. Hvad ha de väl sagt om mig till den der stackars lilla varelsen ?4 tänkte Beatrice. sMen det kan också vara detsamma. Jag beköfver tydligen inte frukta för någon efterhängsen förtrolichet. Jag blir lemnad åt mig sjelf — och det är allt hvad jag önskar. Om detta var allt hvad Beatrice önskade, så fick hon i fullt mått sin vilja fram. Allt efter som tiden gick — och vi måste låta veckor passera — upptäckte hon, att hon hölls i ett slags moraliskt isoleringstillstånd. logen sökte henne; få, med undantag af hennes mor, talade vid henne. Antonys smekmånvad var otvifvelaktigt mycket lycklig för Antony och hans unga hustru, som tycktes hälla mycket af honom; mr Stone kom hvarje dag och tycktes ha funnit sig i sitt öde, och mr Gervoise visade sig både värdig och mild i sitt uppförande; men husets värdinna var lika mycket allena som -n staty i sin nisch eller en gudinna på sin piedestal. Det var ett ensligt lif hon förde på det stora, präktiga Curnoosie — en djup stiltje före ankomsien af den starkaste stormen i hennes lif. Då hon icke var hos sin mor, tillbragte hon merändels sin tid i ekuggan från sina älskade ekar. Unga mrs Gervoise. som tyckte -.mycket om frokt, hade fatta: en viss förkärlek för fruktträdgården; oc!