Aftonbladet – 30 oktober 1865, sida 2

inte bryr mig om hvad som blir af mig. Ännu bryr jag mig dock om mig sjelf. Det har varit Guds vilja att du skulle älska mig, och du kan inte undra på att jag, som blifvit lyckliggjord med en sådan välsignelse, vill hålla den fast oca låta allt annat springa. Jag vill göra hvarje möjligt medgifvande, om jag bara fär behälla min mor och stanna hos dig. Jag vill gerna skänka mr Gervoise hela Carnoosie under min lifstid — mera kan jag inte göra, och säkerligen nöjer han sig ätven dermed.? Gilbert svarade icke. Hans onsigte var vändt ifrån henne, och han förbbf i denna ställning så länge, att Beatrice slwligen lyfte upp sitt hufvud och lutade sig frum för att se på honom. Hans ansigte var blekt som döden, hans ögon utan glans och hans läppor utan färg. ?Beatrice7, sade han, ?du vill inte lemna din mor, och jag vägar inte tadla dig derlör; men du får hvarkemn uppoffra ditt samvete eller din heder. Ett är att ge min lar tillåtelse att bo i ditt hus, ett annat att skänka honom det helt och hållet. Jag våsar inte påstå, att han skulle afslå ett sådant anbud, ehuru han inte ville taga emot Verville, då jag erbjöd honom det, men låt oss vara uppriktiga och fråga oss sjelfva huru han skulle begagna denna makt. Denna fråga törs jag inte besvara, Beatrice; men kom ihåg att du inte är oinskränkt herrskarinna Över Carnoosie. Om du ej emnar eiter dig några barn, öfvergår det ill vissa slägtingar, efter hvad min far har verättat mig. Huru kan du väl då göra en innan till herre öfver det lilla rike, som örsynen lemnat åt din omsorg ?? Beatrice åhörde honom under tystnad nen med blödande hjerta. ?Beatrice?, fortfor han, ?det är en bitter org; men det är bättre att uthärda en sålan bitterhet än att känna stygnet af en vig skam l? Beatrice var för stolt att svara. Hon drog sig bort från huns sida veh stud lugn och